ÄR NI REDO? PROJEKTET ÄR KLAAAART !
ÄR NI REDO?
Nu släpper jag länken till mitt hemliga projekt, som alltså är min helt egna novellblogg.
Jag är supernöjd över resultatet, och det kliar i mina fingrar att få börja på novellen jag har kommit på.
Det finns lite småsaker man kan finslipa på på bloggen, men jag har suttit hela dagen med den & nu tycker jag den är hyffsat bra för att låta er se den.
Så, mina damer & herrar.
Va vänliga att gå in på;
JustOneDiirection.blogg.se
xx
Emilia ;*
1867 - Chapter 16 - Stephanie's POV + lite info
Hej babes ! ;*
Förlåt för den sugiga uppdateringen, men har ju haft lite personliga problem, och dessutom vart inlagd på sjukhus, men ska försöka fixa uppdateringen nu!
Är det någon annan än jag som längtar efter att Emilia's projekt är klart? Lyllos mig som vet vad det är, hehehe.
Ser du det här Emilia så får du ta & skynda dig ! (;
Det står ju somsagt i rubriken att detta inte bara är ett kapitel, utan lite info också !
Den här novellen kommer i fortsättningen ligga i en kategori som ommer heta 1867 - året Diana & Stephanie föddes ! (; Och nu kommer det dessutom komma in lite nya personer i novellen, så förklarar lite om det med, haha.
Alex är en ny karaktär,och kommer ha sitt snygga (mums) utseénde efter Zac Efron !
Justin är också ny, men kommer ha sitt utseénde efter Taylor Lautner !
Kommer också synas på bilden nedanför, don't worry!
Och har fått ganska många mejl om att ni vill ha ett utseénde på Stephanie ! Ja, varsegod, här har ni Ariana Grande ! Hoppas ni gillar det, puss & enjoy ! ;*
Stephanie's POV ;
Jag gick ut från frisörsalongen med mitt nyfärgade, illröda hår hängandes i stora, röda Hollywoodlockar över bröstkorgen. Solen lös mig rakt i ögonen, och jag drog ner mina svarta Ray Ban's så de satt över min näsa.
" Hejdå Justin , och tack så mycket ! ", Alex log sitt stora leénde till svar, och gjorde tummen upp åt mitt hår - som han dessutom hade färgat. Jag slängde iväg en slängkyss åt honom, och en söt, ljusrosa rodnad uppstog på hans kinder.
Jag fnissade lågt åt den bredaxlade killen, vars personlighet inte alls matchade hans utseénde.
Justin var svarthårig, bredaxlad och ganska biffig, men i verkligheten var han världens mes - dock på ett bra sätt.
Han fnissade, rodnande och var hur klumpg som helst, något man kanske inte förväntade sig. Lite som Niall, fast ÄNNU värre.
På tal om Niall .. Det var inte bara Diana som hade fått in en vacker träff på hans näsa, utan också paparazzis, som hade fått in bilder på när hon 'misshandlade' den oskyldiga Niall.
Och döm mig inte, jag vet att det Diana gjorde var så grymt omoget och dumt gjort, men Niall förtjänade det faktiskt lite. Jag menar, säger man så?
Jag suckade högt, och började sparka på en sten, med min ena, Converseklädda fot.
Stenen flög rakt upp i luften, och någon tjöt högt till, grymt högt. Jag tittade snabbt upp, och spärrade upp ögonen. Det är inte bara Niall och Justin som är klumpiga, för gissa vad jag precis har gjort?
Jag har lyckats sparka upp en sten i ansiktet på en kille.
Jag sprang snabbt, och generad fram till den brunhåriga killen, och la handen på hans axel. Han tittade snabbt upp mot mig, och grimaserade lite. " Huir gick det? ", kved jag fram mellan tänderna, och han tittade ne rpå mig, och spärrade upp ögonen. " Steph? " Jag tog in hans ansikte, och den här gången var det ,min tur att flämta till.
" Alex? "
Alex? Alexander Carlota? Min gamla bästavän? Från när jag var typ 20?
Alex, som jag gjort allt med, allt från att ha lärt mig rida, till att jaga för första gången? Min första kyss när jag var 13?
" ALEX! ", jag slängde mig runt hans hals, och han la tryggt sina armar runt min midja.
Superduperkort, vet, men måste spriiiinga ! höhöhöh
xx
Ronya ! <3333333333333333333
Imorgon avslöjas projektet.
YUHU !
Ville bara säga att imorgon avslöjas mitt hemliga projekt som jag pratat om förut.
Är supertaggad på att avslöja det, och ge er länken till min alldeles egna lilla grej.
Jag är super nöjd över resultatet på projektet, och allt som är kvar är bara några småsaker som jag fixar imorgon.
Så håll utkik imorgon på bloggen, för snart ploppar länken upp ;)
xx
Emilia :*
Inga kapitel
Jag borde kanske fixa en personlig blogg, och skriva ner all skit som händer mig, men allt jag kommer få då är medlidande, och det är inte vad jag suktar efter. Jag behöver bara skiva av mig.
Förr så var jag den perfekta flickan. Visst hade jag humör, och mina utbrott var inte något som man såg fram imot, men många SÅG mig som perfekt . Men bara för att man aldrig skulle klä sig i något svart, var artig och väluppfostrad betyder inte att man är perfekt.
Jag har alltid varit värsta underbarnet i skolan, kompisar och superbetyg, men för några år sen, och med risk för att låta överdramatisk, så förändrades allt.
Jag orkade inte längre med skolan, vilket resulterade i att vissa av mina vänner dumpade mig, sket i mig. Jag började skolka, och man kan väl säga att jag var borta mer från skolan än vad jag var där.
Så var det då fortsatt. Jag är definitivt inte den populäraste tjejen, och min frånvaro? Mer än hälften. Det hjälper ju dessutom inte att man har två pushande föräldrar som försöker få iväg dig till en psykolog, en perfekt lillasyster och en bror som ses som en ängel.
Tydligen har det gått för långt enligt mina föräldrar, och de har alltså plockat bort allt för mig, dator, mobil, ja allt. Det är där den här lilla bloggen får smällen.
Det betyder alltså att jag knappt kommer få ut några kapitel ;/ hoppas ni förstår nu vad jag menar när jag säger att jag har ett liv utanför bloggen .
Xx
Ronya
Chapter 15 - Hate.
Diana's POV ;
Jag skuggade mina ögon med mörka ögonskuggor, i svart och bronsig färg, innan jag drog ett tjockt, proffsigt lager med eyeliner och slutade med en liten vinge.
Sedan drog jag några drag med mascaran på mina redan, svarta ögonfransar.
Jag blinkade mot mig själv i spegeln, och snart stod Stephanie bakom mig.
Hon strök längst mitt hår med sin vänstra hand, och log smått mot mig.
'' Du är vacker, lillasyster. ''
'' Du är bara tre minuter äldre. '' fnös jag, men log sorgligt mot min och hennes spegelbild.
'' Än sen, det gör dig fortfarande vacker. ''
Stephanie log, och hennes lila hår glänste vackert i solskenet som smög sig in igenom fönstret.
'' Jag vill flytta. '' slank det ur mig, och Stephanie ryggade chockat tillbaka.
'' Hur sa? '' utbrast hon, och en tår letade sig ur mitt högra öga.
'' Du hörde mig. ''
Stephanie fick en sårad blick.
'' Det beror på Niall, eller hur? '' suckade hon, och jag nickade smått.
Saknaden av min bästa vän, men nu min värsta fiende var hemsk.
Jag hade inte träffat honom sen attacken mot hans blod, eftersom han är skräckslagen och vägrar träffa mig.
Det var fyra veckor tillbaka, och allt jag hade fått ifrån honom var skit.
När jag låg avsvimmad den dagen, hade Stephanie räddad allt med att sagt att jag får attacker ibland, som om jag var psykist sjuk.
Pinsamt? Du kan bara ana.
'' Varför sa du inte att vi var vampyrer bara? '' utbrast jag, och rös vid tanken på att One Direction trodde jag var dum i huvudet.
'' Du vet mycket väl varför. Men nu tycker jag vi går ut och tar en fika och pratar om det här. '' fnös Stephanie, vände på klacken och svängde med sitt lila hår.
Jag kunde inte göra annat än att klampa efter.
Stephanie svängde in på ett litet mysigt café mitt i city, och jag klampade surt efter.
Flera blickar vändes mot mig, och jag kunde höra viskningar om Niall Horan och mig.
Två tjejer pekade på mig och fnittrade, och jag vände mig mot dom.
'' Har inte ni något bättre för er än att stå och skratta åt den jävla lögnen ? '' skrek jag i ansiktet på dom, och dom ryggade förskräckt tillbaka.
Stephanie blängde på mig, medans jag beställde en latte och en cupcake.
Jag visste mycket väl att jag gjort fel, och att jag kommer bli mycket mer hatad.
Men just nu brydde jag mig inte.
Cupcaken fick mina smaklökar att dansa av den ljuvliga chokladsmaken.
En svag glimt av glatt humör kom smygande, och Stephanie fick mig till och med att skratta ett par gånger.
'' Glöm honom, vi bor här och lever vårat eget liv och raderar minnerna om dom, okej? '' log hon, och la en hand på min hand.
Jag nickade, och log svagt.
'' Du är en bra syster. '' småskrattade jag, och Steph log mot mig, men tystnade lika fort.
Hennes blick var över mitt huvud, och hennes hals visade att hon svalde nervöst.
Jag vände min blick bakåt, och höll på att trilla av stolen för en millisekund.
Harry och Niall kom in på cafét, men med huvatröjor och solglasögon för att inte märkas.
Men ohja, jag och Steph kände minsann igen dom.
'' Vi går. '' röt jag, och fingrade snabbt åt mig min fransväska.
Stephanie ställde sig upp, och vi gick ut sida vid sida.
Men precis v id utgången, råkade jag stöta till Niall och våra blickar möttes.
Hans blåa ögon lös bakom hans solglasögon, och fick mina knän att vika sig.
Stephanie drog lite i mig, eftersom Harry hade fått syn på henne.
Vi skyndade oss ut, men kom inte långt innan vi hörde Harry's rop.
'' Hur är läget? Det var så länge sen! '' log Harry åt oss, och gav Stephanie en snabb kram.
Jag och Niall stod tysta och stirrade ner i marken.
'' Det är .. ehm .. bra. '' mumlade Stephanie, och i ögonvrån spg jag Harry knuffa Niall i sidan.
'' Säg nåt. '' viskade han, och Niall fräste surt.
'' Hur är läget? '' fnös han surt åt mitt håll, och jag lyfte mitt huvud.
Vi båda stirrade på varandra, och ilskan kokade inom mig.
'' Jodå, det är bättre nu när jag slipper vara din vän. '' spottade jag, men hånlog sedan.
Niall kastade av sig sina solglasögon och drog ner huvan, vilket fick väldigt många att stanna upp och glo.
Stephanie och Harry hade backat en bit, och Niall närmade sig mig.
'' Jaså? Det är inte jag som är sjuk i huvudet. '' spottade han mot mig, och jag spände ögonen i honom.
'' Jaså, inte? Just nu verkar det som det. ''
Det blixtrade till imellan oss, och snart höjde jag min knytnäve i hopp om att få till en rak smäll på hans näsa.
Slarvigt, jag vet :o
3 Kommentarer till nästa ?
xx
Emilia !
Projektet går perfekt !
Hej hej !
Emilia här.
Tänkte bara informera om att ni har ju inte fått något kapitel idag, men vi har ingen insperation alls.
Sånt kan hända ibland, vi får bara slut på idéer.
Men vi lovar iallafall ett kapitel imorgon, och hoppas på att våra hjärnor snart börjar skapa nya idéer :)
Sen ville jag bara informera om att mitt hemliga projekt går superbra, det går verkligen framåt.
Ni kommer få ta del av det om ca, två veckor.
Då ska nog allt vara klart, och jag längtar efter att få dela med mig av detta med er ! ♥
Kika in på bloggen lite då & då, så ska ni nog se att ett kapitel har ploppat upp ♥
xx
Emilia :)
You can count on me - 2
Lucy's POV ;
" Hej Lucy ! "
Niall's höga röst fick nästan mina trumhinnor att spräckas, och jag gav honom en sur min.
Till svar fick jag ett glatt skratt, och en oerhört blöt puss på kinderna.
Jag grimaserade äcklat, och torkade bort hans kycklingdoftande saliv från min kind, och kletade därefter fast det på hans röda polotröja.
Han himlade bara med ögonen, innan han med ett leénde slog sig ner brevid mig.
" Så, hur var ditt sommarlov ? ", log han mot mig, att de snea, men ändå ganska charmiga tänderna visades.
Jag stirrade på honom en stund, innan jag började skratta lågt. " Som vanligt, mina föräldrars perfekta flicka. "
Han log sött mot mig, och jag drog en hand gneom mitt blonda hår. " Ditt då? "
Han svarade inte, men tittade ner på sina händer, samtidigt som rodnanden uppstog på kinderna.
" Ohh, tell me ", fangirlade jag, som om jag vore tretton, och han skrattade nervöst.
" Jag träffade en kille .. ", mumlade han, samtidigt som hans kinder såg ut som två övermogna tomater.
Niall och en kille? Ja, han är gay, my bad !
" Han heter ? ", manade jag på honom, och han tittade upp på mig med den där speciella blicken.
Okej, hyperkort, menmen, hahahahha
3 kommentarer?
xx
Failade Emilia.
Hey babes ! ;*
Noway att ni får in tio kommentarer från tio olika ip-adresser ! Det är omöjligt ! (;
Då min väldigt blonda kompis inte tänkte så bra, för det är inte en chans, så sänker jag den lilla maxgränsen.
Fem kommentarer minst, så fixar jag ett kapitel på den !
Och Madde, även om jag älskar dig, så behöver du inte spamma ! Puss på dig ! ;*
xx
Chapter 14 - Can't take it anymore.
Diana's POV ;
Tystnaden var obekväm, och allas blickar befann sig på den gråa mattan i mitt bland sofforna.
Jag sneglade lite skamset på Stephanie, som hade sina ögon slutna och ett stort veck mellan ögonbrynen.
Allas magar kurrade, och väntan på Zayn med maten var plågsam.
'' Jag går ut i köket och skär lite grönsaker till maten. '' , mumlade jag, och reste snabbt på mig.
'' Jag hjälper dig ! '' , log Niall, och stod snabbt vid min sida.
Vi gick småskrattande in i köket, och jag öppnade den sega kylskåpsdörren med ett trögt ' uff ! '
Efter en sekunds tänkande, fingrade jag åt mig; Morötter, tomater, gurka, vindruvor och lite annat smått och gott.
med en elegant snurr, vände jag på mig och flämtade till av att Niall's ansikte befann sig mindre än en centimeter ifrån mitt.
Hans havsblåa ögon glittrade, och gjorde mig återigen knäsvag.
Just i denna stund kunde jag inte tänka på nåt annat än .. hans .. uhm .. läppar.
'' Hej. '' , viskade han, och placerade sina händer på mina höfter.
'' Niall ! '' , skrattade jag, och knuffade lätt undan honom.
Han vinglade till, men fortsatte att flina åt mig medans jag la alla grejer på diskbänken.
'' Vadå? Får man inte krama sin bästa vän? '' , skrockade han, och jag plockade ostört upp två skärbrädor.
'' Jo, på ett vänskapligt sätt, men inte på ett sätt som säger; Hej jag vill kyssa dig. '' , lipade jag, men kunde inte undankomma att mitt hjärta fick vingar med tanken på att kyssa Niall.
Vi småpratade, skrattade och skärde allting i jämna bitar.
Plötsligt svor Niall till.
'' Fan, har ni typ en .. första hjälpen låda ? '' , kved han, och jag vände min blick mot honom.
På en stor del av hans högra hand, hade ett stort, djupt sår öppnat dig, och blodet sipprade ut i mängder.
Lukten av blod fick min mage att kurra.
Men inte på mat, utan blod.
Det doftade så underbart, att mina huggänder började visa sig och mina ögon började skifta i rött.
'' D-Diana? .. '' , flämtade Niall, och backade ett steg.
Jag ville ha honom.
Döda honom och tömma hans kropp på hans underbart, doftande blod.
Helt okontrollerat började jag röra mig mot honom, utan att släppa blodet med blicken.
En tanke skiftade upp i mitt huvud.
Vad fan håller jag på med ?
Jag kämpade imot mina instinkter, och började istället skrika av plåga.
'' Ut härifrån ! '' , skrek jag, och min kropp hade börjat skaka av koncentration.
'' Diana, jag .. '' , flämtade Niall, men jag morrade åt honom.
'' Ut härifrån, Niall ! ''
Vampyren tog över min kropp, och den kastade sig mot en skräckslagen Niall.
Han skrek, och hans skrik fick mig att stanna mitt i luften och landa rakt på golvet.
Jag försökte återigen att stoppa mig själv, men den plågande doften av hans blod gjorde det omöjligt.
Istället vred jag på mig, och försökte ta mig ut ur köket.
Stephanie kom springande, och när hon såg mig skrek hon till.
'' Diana .. '' , började hon, men allt min hjärna var inställd på var att klara mig ut ur huset utan att döda Niall.
Den plågande koncentrationen var omöjlig, och instinkterna hade tagit över igen.
Jag försökte kasta mig mot Niall, men min högra hand tog tag i en stor glasflaska på diskbänken.
Min kropp skrek ett kraftig nej, men jag förde glasflaskan till huvudet och slog mig själv så hårt jag kunde.
Allt blev svart, men jag visste att jag hade gjort det rätta.
Oj då !
10 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL ?
Av olika personer. ( Madde, hahaha ♥ )
xx
Emilia :*
Chapter 3 - Akward.
Stephanie's POV ;
Jag drog en iskall hand genom mitt nyfärgade, lila hår, och drog skinnjackan tätare omkring mig.
Den kalla luften virvlade omkring mig, och fick några ensamma, nedfallna lönnlöv att åka runt som i en liten tornado. Jag suckade högt, hösten hade kommit.
Det hade varit några veckor sedan killarnas konsert, och sedan dess hade jag hållt mig borta från dem.
Diana däremot, hade gått och blivit bästis med Niall,och var ständigt borta hos killarna. Om det inte var ett soundcheck, var det Nando's, och var det inte Nando's så var det stranden, och var det inte stranden, ja, då följde hon med dem till deras konserter som dessutom inte var i London.
Fansen hade lugnat ner sig, accepterade Diana mer och mer,men mig, trots att jag inte umgicks med killarna, fick fortfarande endel hat. Harry hade försökt smsa, och ringa, men jag såg ingen nytta i att svara.
Varför? Varför jag inte svarade, eller varför ringde han? Jag vet inte, men jag ville inte få mer hat än nödvändigt.
Jag rös till när den kalla luften lyckades leta sig igenom hålen till mina jeans, och tittade mig omkring.
Jag var inte långt ifrån hemma, och jag hade redan ätit idag, av en oerhört snygg kille, men jag förstog inte varför jag gick hem. Det kändes inte som hemma längre.
Jag var ständigt ensam, inte för att jag hade försökt ändra på det,men jag saknade Diana.
Och för att vara helt ärlig, så saknade jag killarna.
Jag sakande Niall's ständigt kurrande mage, Louis vilda skratt genom hela huset, Liam som alltid hade koll på allt och Zayn's beroende av att se snygg ut. Men framförallt saknade jag Harry.
Harry var nog den som kommit närmast mig under tiden vi umgicks.
Jag saknade inte bara honom, jag saknat hans leénde, hans rädsla för åskan, hans söta små kindpussar, hans lockar, han smilegropar och att han alltdi ville vara nära en.
Vissa kanske såg det som klängigt, men jag tyckte mest att det var skönt., för man kändesig uppskattad.
Att det var någon som faktiskt tyckte om att sitta och pila i ditt hår, placera pussar i hela ansiktet eller bara ge dig en kram när du behövde det. Han fanns alltid där.
Jag suckade av saknaden efter killarna och min syster, och gick upp för trappstegen till mitt och Diana's hus.
Ibland undrade jag hur det hade blivit om jag inte hade blivit vampyr.
Hade jag gift mig med Charles, den söta amerikanen som jag var bortlåvad till? Hade jag fått några barn? Hade jag blivit älskad? Hade jag haft mina vänner kvar, eller hade de dött föremig iallafall?
Jag kände hur tårarna rann i en hysterisk fart längst kinderna, och hur jag ville försvinna från jordens yta.
Jag var misslyckad. Varför fick jag inte bara bli normal?
Jag snyftade fortfarande när jag gick in genom dörren, och sparkade av mig mina converse.
Jag hörde skratt ifrån vardagsrummet, och suckade ännu högre. Var hon tvungen att ta med dem hem?
" Zayn är det du ? ", ett rop hördes från rummet,och en massa springande fotsteg hördes.
Mot mig kom alla killarna, förutom Zayn, springandes med Diana i släptåg.
Harry stannade upp när han såg mig,och jag tittade bort för att slippa möta hans blick.
Akward....
ÖVER TIO KOMMENTARER NUDÅ? KÖR PÅÅÅÅÅ!
XX
Ronyaaaa'
u might have him, but haven't u heard?
Hej underbara människor !
Fick lite negativa kommentarer om min nya, eller två för att vara mer exakt !
Ja, kan du bara säga att de kom från olika namn, men samma ip-adress, så det var alltså samma person, bara lägg ner med det. Klarar du inte av att läsa 2 noveller? Läs inte min då,skit i den, läs den andra.
Tack ni som stöttar, det betyder guld ! <3
Och igår babes, så fick vi över tvåhundra sidvisningar ! Amazayn ! Helt jäkla otroligt, samt åtta kommentarer på Emilia's kapitel? Hur lyckas ni? Ni motiverar verkligen ! Så ett enooooooormt tack till er, det fick nästan mig att börja lipa ! Fortsätt meddet, och ör gärna lite reklam !
Har du en blogg? Kanske en novellblogg? Intresserad av ett länkbyte ?! Skriv en kommentar,eller skicka ett mail till [email protected]! Vi/jag kommerläsa igenom novellen, och sedan skriva en liten snutt om den, och givetvis en länk ! Kontakta oss om du är intresserad !
Ett nytt kapitel kommer snart, bomba den med kommentarer ! Lyckas ni få över tio så kommer så kommer jag & Emilia hitta på en liten överraskning !
xx
Ronya ;*
You can count on me like 1, 2, 3 - Chapter 1
Lucy's POV ;
" Lucinda, älskling, du skulle inte kunna sätta på dig något annat .. ? ",mumlade ' kära' mamma, samtidigt som hon skådade mig uppifrån och ner.
Jag tittade ner på mina bara, solbrända ben, och mötte sedan min mammas blick.
" Ja, jag skulle kunna gå naken ", flinade jag, och hon spärrade snabbt upp sina blå ögon. " Lucinda ! "
Jag ryckte på axlarna, och svarade med ett enkelt " du frågade, jag svarade. "
~
Skolan, vad var det för skit egentligen? Frihet från föräldrarna? Yeah right, för lärarna är ju såååå mycket bättre, right?
Jag suckade högt, och lutade min kalla kind mot bilrutan.
Utanför, längst glaset, rann regndroppar som orsakats av regnet. Jag drog fingret längst en som rann, men tillslut rann den ner, försvann föralltid.
" Lucinda, somna inte ! ", jag ryckte till av hennes röst,och vände sedan mitt ansikte mot hennes, " vi är strax framme. " Jag nickade till svar,och suckade av ordet. Skolan, tillbaka till helvetet.
~
Vänner? Det borde egentligen inte vara så svårt. Visst, jag var inte överdrivet snygg, eller rolig, men inte hopplös. Men något var det tydligen, för folk stötte alltid ifrån mig, som om det var något fel på mig.
Jag slutade anstränga mig när jag var fjorton, take me as I am or watch me as I go. De flesta valde att titta på medans jag drog. Jag drog från min lilla skola,och satsa på pianot.
Jag hade i och för sig Niall, killen som skulle ta en kula för mig. Men nej, vi har inget 'bästa kompis'-förhållande eller så. Vi är helt enkelt vänner, eller bekanta skulle man kunna kalla det.
Jag behöver ingen bästakompis attklänga på,byta saliv med eller snacka om killar med i timmar, jag klarar mig själv. Det är sjukt hur beronde man kan bli om en person.
~
" Lucinda, vi är framme ! "
Jag slungade upp den svarta bildörren, medans pappa plockade ut mitt bagage ur bagagen.
De tre svarta resväskorna stog nu uppraddade utanför bilen, med regnet droppandes på.
Jag slängde upp mitt blonda hår i en hästsvans, för att slippa den blöta tyngden på axlarna.
" Sköt dig nu, okej Lucinda? . "
Jag suckade, men nickade iallafall mot min mamma. Hon gav mig ett belåtet leénde, och pussade mig snabbt på kinden.
" Ring mig .", var det sista hon sa, innan hon lämnademig ute i regnet, i en rosa sommarklänning och tre väskor.
Jo, man tackar.
Ja, vad säger ni?
Fick en kommentar på prologen, vill ni att jag fortsätter? Annars lägger jag ner.
Killarna kommer inte vara kända i novellen kan jag då tillägga, folk vet vilka dem är,men inte överdrivet.
Vill ni ha mer? Tror ni att ni skulle kunna fixa hela fem kommentarer? Skulle betyda guld ! <3
Vad tycker ni om novellen hittils? Kommentera !
xx
Working on it !
Hoj hoj, Emilia här.
Eftersom Ronya har börjat på en egen novell här på bloggen, får jag också många frågor om jag också kan börja på en egen.
Faktum är att jag ska, men inte på denna blogg.
Jag jobbar för fullt på mitt projekt som ni ska få ta del inom en snar framtid.
Men jag tänker tyvärr inte avslöja något om mitt hemliga projekt, eftersom det är ganska långt ifrån klart.
Början är klar, så jag är på god väg.
Jag får hjälp med mitt projekt också, så jag är inte helt ensam !
Tyvärr finns det inget direkt datum jag vet att allt kommer vara klart, men jag kommer hålla er uppdaterade på bloggen, och förmodligen är projektet klart inom en snar framtid.
2 - 3 veckor kanske ! :)
Jag ser verkligen fram imot att bli klar med detta, men det är mycket som ska fixas & ordnas.
Men ni kan få en ledtråd !
- Det mesta av projektet handlar om One Direction ! ;)
Stay Tuned.
xoxo
Emilia ;*
Chapter 12 - Best freinds.
Hej !
Jag såg att vi hade fått ett påstående om att vi går lite för fort fram, som Ronya redan svarat på.
Men jag tänkte bara ta lite kort om hur Diana's perspektiv kommer att se ut.
Hennes kärleksliv kommer gå långsamt - onödigt långsamt.
Diana är inte så mycket för kärlek, hon föredrar vänskap mera.
Men vänskap kan utvecklas till bästa vänner, och bästa vänner kan utvecklas till fiender.
Och fiender kan utvecklas till .. kärlek.
Men ibland måste man ju tro på kärlek vid första ögonkastet, right ? ;)
Niall's POV ;
Jag studerade Harry's nervösa rörelser.
Han kastade onödigt mycket med lockarna, trummade med ena foten i golvet och lekte rastlöst med händerna.
Han verkade nervös, konstigt nog.
Men, han var ju inte den enda vars hjärta gick på högvarv.
Mitt dunkade något otroligt och jag kallsvettades längst ryggraden.
Min kropp protesterade på att sitta still, den ville bara hoppa omkring som en galen idiot.
Min magsäck drog ihop sig då och då, och nervösa kväljningar plågade min strupe.
Att stå på scen är en otrolig känsla, men nu var det så nervöst.
Bara för att Diana skulle stå längst fram, med sina nötbruna ögon, tittande på oss.
Förhoppningsvis skulle hon dansa lite också.
Dörren öppnades, och in kom en av vakterna med Diana och Stephanie i släptåg.
Diana bar en vit, fladdrig klänning som slutade en bit innan knäskålarna.
Den såg ut att ha tre lager, med ett självlysande, gult skärp i midjan.
Hon matchade allt med ett par självlysande, gula converse, massa armband och några halsband.
Hennes hår var plattat, och slutade en pytteliten bit innan midjan.
Hon var strålande vacker, min bästa vän.
Stephanie hade mascararänder på kinderna, och innan jag hann reagera hade Harry tagit med sig henne ut.
'' Hej ! '' , log jag mot Diana, och gav henne en kram.
Lukten av hennes hår fick min mage att lugna sig, och kväljningarna att avta.
'' Hej ! '' , fnittrade hon, och vi slog oss ner brevid varandra på soffan.
Jag la märke till att hon fortfarande såg helt förstörd ut.
'' Hur mår du ? '' , mumlade jag, och tuggade nervöst på mitt tuggummi.
'' Kunde mått bättre. '' , suckade hon, men sken på en millisekund upp igen. '' Men det ska bli strålande kul att se er uppträda ! ''
Jag kände hur hela jag log, och hennes leénde fick henne att stråla som en sol.
Diana's POV ;
Niall gjorde mig lycklig, han var en sann vän.
'' Du tycker inte att det är konstigt att folk ser oss som ett .. par ? '' , skrockade Niall.
Ordet par gjorde mig genast obekväm, vilket Niall såg ut att lägga märke till.
'' Jo, det är konstigt. Men vi är ju inte det ! Bästisar, du vet. '' , log jag mot Niall och han besvarade mitt leénde.
Min mobil plingade till, och jag fingrade upp den.
Twitter åter igen, min sida var full av miljontals hat.
Mina tummar började röra sig på bokstäverna, och snart hade jag sänt min tweet.
'' Jag är ledsen om ni fått det om bakfoten. Niall och jag är bästa vänner. Inget annat !
Tweeten fick genast över tjugotusen gillningar, och över miljoner kommentarer, men jag bara struntade i det och la ner mobilen igen.
'' Killar ! Dags att gå ut på scen. '' , hördes en manlig, hes röst.
Niall ställde sig upp, och ropade på Harry med sin underbara, irländska dialekt.
Harry kom genast in, med en gladare Stephanie i släptåg.
'' Lycka till ! '' , log vi, och gav allihopa varsin kram.
Sedan gick dom ut på scen, vi blev förda ut tull publiken och musiken satte igång.
Såg att Ronya hade fått hela 7, underbara kommentarer !
Blev lite avundsjuk faktiskt.
Kan jag få lika många, tro ?
Skulle få så sjukt mycket insperation av er isåfall !
Älskar er till 100%.
xoxo
Emilia :*
You can count on me like 1, 2, 3
Vad tänker du på när du hör namnet Lucinda Monroe? Många tänker säkert ; Lucinda? Gammalt namn, säkert en gammal tant, fast på ett ålderdomshem eller något liknande.
Men om du hör Lucy Monroe? Vad tänker du då? Jag kan försäkra dig om att det inte är någon gammal tant inburad på psyket, eller ålderdomshemmet.
Lucinda, eller om du inte redan försått det, Lucy, är defintivt ingen gammal tant, tvärt om.
Hon är en helt vanlig tjej, som lyckats få ett fult namn. Och för att klargöra hennes ålder så är hon sjutton. Och ett halvt ! Glöm INTE det mycket viktiga halvåret !
Lucy bor på hennes föräldrar's stora vita herrgård i utkanten av London, eller på loven då.
För annars bor hon på sin skola, London's international music & dance school.
Kan hon någon söt liten tjej med blonda korkskruvar och med sammteslen röst? Nej.
Men är hon dansare då? Med långa eleganta steg och otrolig kontroll över sin kropp? Tvärtom.
Lucy sjunger som en kratta, eller lite mer specifikt : En katt med tandvärk, eller din mamma när hon försöker sjunga karaoke. Och dansen, det ska vi inte ens tala om, för här kommer den levande fågelskräman, klumpig & ovig, idrotten skolkas, som tur är.
Men varför går hon på en musik & dansskola om hon varken kan dansa eller sjunga?
That's the point, du har inte sett Lucy spela piano. Otroligt är det ända odet man vill utrycka sig med.
Okej, då har vi det klart! Utseéndet på den pianoseplande sjuttonåringen då?
Ganska simpelt, kort, blond och blåögd. Eller blågröna för att vara specifik. Kurvorna på de rätta ställerna, men de spelar inte särkilt stor roll. Populär? Nej. Det finns inte en ända aperson på hela skolan hon litar på, förutom Niall. Niall med det blekta håret och glittrande blå ögonen.
Det här är hennes historia, hennes liv, hennes karriär, hennes kärlek.
Vill du läsa den, så fortsätter du, annars är det bara att klicka på det röda krysset i det högra hörnet och sedan sluta. Thats it.
You can count on me like 1, 2, 3
'Ello sötnosar !
Här kommer då min lilla 'överraskning' ! Hiihi
Jag har längde funderat på att skriva en egen fanfic (givetvis om mina pojkvänner, höhö), men dock helt själv,utan Emilia eller någon annan ! *flämt*
Men, känner du mig så vet du att jag är latare än en sengångare, och sklle aldrig ens orka skapa en ny blogg till att börja med, eller vänta på en design, fixa en själv. ( För lat för att vänta, jag kan inte må bra, haha)
Så, jag tänker börja skriva på en novell på den här bloggen, men UTAN Emilia!
Det kommer inte påvärka den andra novellen, inte uppdateringen, personer eller något annat i fråga, så oroa er inte !
Novellen jag kommer skirva på nu, kommer heta You can count on me like 1, 2, 3, eller YCCOML som jag kommer kalla den, haha.
Den kommer inte handla om vampyrer, spiderman eller något annat spännande, tan bara en helt vanlig tonårstjej!
Jag hoppas ni kommer gilla den, för jag kommer inte skriva den på samma sett som jag skriver nu!
Haha, men ska försöak klistra ihop något nu iaf !
Hoppas ni gillar den !
xx
Ronya
Ni är så himla underbara !
Hej alla fina och underbara läsare !
Tack så himla mycket för kommentarerna vi har fått, speciellt på kapitel 11!
Sju kommentarer på mindre än fyra timmar? Förstår ni hur mycket det uppmuntrar ? Enormt !
Jag skulle sååååå gärna vilja skriva ett till kapitel till nu, som tack, men nästa kapitel är tyvärr Emilia's tur, och jag vet faktiskt inte om hon har något planerat för nästa kapitel ! Stay tuned så får ni veta !
Om en stund så kommer ni få en riktig överraskning av mig, mest för att jag är lat, men också för att jag vill prova på en liten sak ! Hihi (:
Jag hoppas verkligen att ni kommer gilla den !
Sedan tänkte jag svara/förklara om en kommentar jag/vi fick på kapitel 11 från Madde !
Hon skrev in sin åsikt, no hate, blev faktiskt jätteglad att det var något mer än bara 'bra, mer' (även om de uppskattas), för kritiken motiverar en, får en att faktiskt vilja skriva mer!
Men iaf, så tänkte jag svara på hennes kommentar, så att alla får det ur MITT perpsektiv !
"Jag tycker det går allt för snabbt om jag ska vara ärlig. Bara en åsikt, inget illa menat. :) - Madde "
Ja, jag vet inte hur Emilia hade tänkt att det skulle gå för hennes, men för lilla Stephanie kommer det inte gå sådär jättefort ! Haha, hoppas du ser det här Madde, och tack så jättemycket för kritiken/din åsikt !
Haha, nu ska jag iaf börja med min lilla 'överraskning ' !
Kan tilägga att det kan bli lite taskig uppdatering från min sida senare idag, ska nämnligen på en liten tjejkväll med mina kompisar !
Om ni ber Emilia snällt (bomba med fjäskkommentarer, hehe), så kanske hon skriver 2 kapitel? Lovar dock inget !
Stay tuned !
xx
Ronya
Chapter 11
Stephanie's POV ;
Jag skrattade nervöst, medans jag lyfte upp den långa rosa kjolen som virvlade runt mina ben, och slets i av några förbannade små tonårsbrudar.
Jag puttade snabbt bort Diana, och ställde mig framför henne, med ett ansträngt leénde.
" Ja, har ni hört om linserna som ändrar färg? Hon vägrar berätta vart hon köper dem ", skrattade jag högt, och tjejerna började skratta med mig.
" Coolt ", hörde jag någon muttra, och jag kunde äntligen pusta ut. Fuck it.
Jag vände mig precis om, för att visa backstagepasset för en vakt som såg otroligt, när jag hörde ett rop bakom mig.
" Oh my god, är det Diana och den där emobruden? "
Den mörkhyade vakten släpade mig framåt, men det där ordet fortsatte eka i mitt huvud.
Emobrud, emobrud, emobrud, emobrud.
Såg jag verkligen så ut? Som ett rent vrak? Ful? Fet? Precis som fansen sa på twitter?
Trodde du att det bara var Diana som fick hat? Visst, jag kanske fick fler uppmuntrande kommentarer än Diana, men det sved iallafall.
" Steph ,skit i dem, okej? "
Jag vände ansiktet mot Diana, som log mot mig med rosiga kinder.
Jag log försiktigt mot henne, men sedan började tårarna rinna på mig, och allt brast.
Hat var nog inte min grej.
Harry's POV ;
Jag trummade nervöst med fingrarna, och slängde lätt med håret, för att det inte skulle åka ner i ögonen på mig, samtidigt som jag bet mig hårt i läppen. Jag var så nervös, att det inte var sant.
Jag var ALDRIG nervös, men att Stephanie skulle kolla på mig under hela showen, det fick hjärtat att pumpa blod för tjugo personer.
Men varför? Hon gillar mig inte iallafall, hon kom bara för att vara snäll. Varför skulle hon gilla mig? Hon kanske bara utnytjar mig som alla andra tjejer? Fast då hade nog min lilla pubbhistoria luggit ute nu ..
Plötsligt slogs dörren upp, och in kom en av våra livvakter, Charles? Charlie? Något sånt, med Stephanie & Diana i släptåg.
Diana gick genast och satte sig i soffan, givetvis brevid Niall, men Stephanie stog kvar i några sekunder, precis vid dörren. Hon var klädd i ett par svarta remklackar, en rosa långkjol & ett svart linne instoppad under. Runt halsen hängde ett svart kors.
Det långa, och inte för att tala om rosa,mjuka håret, låg lätt över ansiktet. Över ansiktet?
Jag hörde hur de andra började prata bakom mig, och hon ryckte förvånat till, så det rosa håret flög bort från ansiktet.
Jag spärrade upp ögonen när jag såg de mascaratäckta kinderna, och rusade snabbt mot henne, för att putta ut henne genom dörren.
pisskort, men noll inspo.
Förstår egentligen varför jag skriver,för vi får inga kommentaerer? En, eller två kanske, men skriver jag helt i onödan då? För jag tänker iaf inte skriva för en person !
KOMMENTERA !
xx
Chapter 10 - Biatch please.
Tidigare i novellen ;
'' Klockan är tre ! '' , tjöt han, och började sedan gäspa stort.
Jag skrattade till, för han såg återigen ut som en liten tvååring.
'' Sleepovertime ! '' , tjöt jag, innan jag snabbt reste på mig, för att springa iväg ner till huset, och lämnade resten till Liam, skom garanterat skulle ta hand om det.
Diana's POV ;
Vi hade alla kommit överens om att sova tillsammans i vardagsrummet, och nu så prydde flera madrasser hela rummet.
Allihopa sov djupt, förutom en. Jag.
Eller, ja. Katharine halvsov, för vampyrer kan bara hamna i en lätt sömn.
Jag låg och stirrade upp i kristallkronan som satt ovanför mig, medans mina tankar svepte iväg åt alla möjliga håll.
Uttråkat satte jag mig upp på min madrass, och svepte blicken över min pyamas.
Ett gult underlinne, ett vitt linne med texten; ' I only sleep in pink ' , och ett par svarta pyamasshorts.
Mitt hår satt upp i en hög tofs, vilket var ovant för mig som allitd hade håret hängandes fritt.
Mina nötbruna ögon drogs till en sovande Katharine, och jag suckade tungt - men tyst.
Hon var så vacker, med sitt långa, rosa hår, sitt perfekta ansikte och sin perfekta kropp.
Vi var visserligen tvillingar, men hon var den lyckade av oss.
Ibland tänkte jag på hur bra livet hade varit, om bara hon föddes.
Återigen kom minnet upp av alla hemska kommentarer på Twitter, och jag visste att alla var sanna.
Jag visste att jag var ful, tjock och sämst.
Varför var inte jag Katharine?
Min blick drogs till en sovande Niall, och mitt hjärta fick för en sekund vingar.
Fast, egentligen var ju allt sjukt.
Att världens kändaste band, One Direction, sov i mitt vardagsrum.
Jag menar, seriöst ?
Efter tjugo, långa minuter fingrade jag åt mig fjärrkontrollen och knappade på TV:n.
Jag sappade runt flera olika kanaler, men hamnade på 1:an.
En stilig kvinna satt i en gråbrun fotölj, med bena i kors och log allvarligt in i kameran.
'' Senaste nytt. One Direction uppträder ikväll på arenan, och tusentals fans har redan samlats utanför, fast konserten börjar om drygt tolv timmar. ''
Jag höjde ljudet lite grann.
'' Dom kommer sjunga några av sina nya låtar, ifrån deras nya album, som kommer ut inom en snar framtid. ''
En bild på alla killarna dök upp i ca tio sekunder på skärmen, men snart visades kvinnan's ansikte igen.
'' Allt verkar gå toppen för bandet just nu, förutom världsnyheten som spreds för några timmar sen. En bild på Niall Horan, och en tjej som rullade ner för en backe, eller vad gjorde dom egentligen ? ''
Helt okontrollerat höjde jag till max volym, och allihopa satte sig förvirrat upp.
I ögonvrån såg jag allas blickar dras till TV:n, men mina tårade ögon gjorde det svårt att se.
'' Vi sökte upp tjejens namn på Twitter, och det visade sig att tjejen heter: Diana Salvatore, och är femton år. Hela hennes Twitter är numera bombad med hatkommentarer ifrån andra tonårstjejer. ''
En bild av min sida dök upp på skärmen för några sekunder, och hemska kommentarer visades.
- Din hemska, tjocka, fula apa.
- Dig ? Dom kan inte mena allvar. Seriöst, du ser hemsk ut.
- Ni passar inte ens, Niall borde ha en sån som jag.
- HAHAHAH! Du ser ut som en clown.
- Hemska person, om jag hade tillåtelse skulle jag mörde dig just nu. En sån som du har inte rätt att leva.
Tårarna rann över kinderna, och dom sista orden var knappt så dom nådde mina öron.
'' Har Niall Horan skaffat sig en flickvän? Mer information kommer. ''
Jag började hulka tyst, och begravde mitt ansikte i mina händer.
Snart kände jag tröstande armar runt om mig, och Niall's röst.
'' Fuck. ''
Katharine krokade sin arm i min, och vi gick tillsammans ut i regnet, i riktning mot arenan.
Killarna hade med nöje fixat fram VIP biljetter till oss, och vi hade med leénden tatt imot dom.
Hela jag var fortfranade förstörd, men Katharine fanns hela tiden vid min sida med stöttande ord att säga.
Jag försökte rensa min hjärna, och bara försöka ha en rolig kväll.
Katharine log ett vackert leénde mot mig under paraplyet, och jag besvarade det så gott jag kunde.
'' Det kommer att gå tipptopp ! Vi kommer ha så kul ! '' , kvittrade hon, och jag fnissade tyst.
'' Jag hoppas verkligen det ! ''
Nyhetskvinnan hade haft rätt, tusentals fans var runt hela arenan, och vi fick knöka oss fram till VIP dörren.
Mitt i all trängsel högg någon tag i min arm, och jag vände min blick bakåt.
'' Det är hon! Det är den jävla apan Diana Salvatore ! '' , tjöt en svarthårig tjej, och hälften av alla fans samlades runt om oss.
Hemska ord och meningar spottades fram, och alla var riktade mot mig, såklart.
'' Ni måste förstå, det var absolut inte så ! '' , kved jag.
Men ingen brydde sig om vad jag sa, och för en gång skull kände jag ilskan koka inom mig.
Jag försökte stoppa det, men huggtänderna började bli synliga och mina ögon blev blodröda.
Flera skrek till, och jag fick panik.
'' Hennes ögon är fucking röda ! ''
Ojoj, spännande ! o:
xoxo
Emilia ! :)
Chapter 9
Stephanie's POV ;
Jag tittade nyfiket på Diana, som för en gångs skull inte satt och var förbannad över något.
Istället satt hon med blicken insjunken i sin mobil, och med en stor rynka mellan ögonbrynen.
" Diana, är allt okej ? ", frågade jag, och allas blickar vändes plötsligt mot henne, medans hon själv inte reagerade, " Diana ? "
Hon ryckte till, och tittade sedan upp mot mig, för att slänga en blick på Niall strax efter.
" Vad sa du ? ", frågade hon, medans hon klistrade på ett leende på sina ljusrosa läppar, och tryckte ner sin mobil i ena byxfickan.
" Är du okej? ", upprepade jag, och hon nickade mot mig, men jag var inte helt säker på om hon talade sanning.
Men jag accepterade iallafall, och rodnade lätt när Harry's blick brände på min kind.
Jag krokade fast en rosa hårslinga bakom örat, och mötte sedan hans gröna blick med min blåa.
Han log stort, och de söta skrattgroparna uppstog snabbt.
Jag log till svar, men tyvärr hade jag inga söta skrattgropar att visa upp.
Plötsligt hördes ett skrik, och jag bröt snabbt min blick från Harry, till att titta till skriket.
Niall satt med ett chockartat utryck i ansiktet, och med mobilen i handen.
" Niall ? ", frågade Liam snabbt, och han tittade upp med dem där hundvalpsögonen.
" Klockan är tre ! ", tjöt han, och började sedan gäspa stort. Jag skrattade till, för han såg återigen ut som en liten tvååring.
" Sleepovertime ! ", tjöt jag, innan jag snabbt reste på mig, för att springa iväg ner till huset, och lämnade resten till Liam, som garanterat skulle ta hand om det.
Fuck va kort, men måste fokusera på skolan nu !
Pluggapluggaplugga !
xx
Ronya
Chapter 8 - BBQ time ?
Tidigare i novellen ;
Jag vet inte varför, men jag har ALLTID varit rädd för åskan, eller oväder i alla slag egentligen.
'' Harry ? ''
Jag tjöt till lätt av av rösten som viskades i mitt öra, och snabbt las en lugnande hand på min axel.
Diana's POV ;
Jag trummade med fingrarna på ratten, i takt med musiken som strömmade ut ur radion.
Snart körde jag upp på min parkering, och steg elegant ut ur bilen.
En lukt av grillning och hemma borrade sig in i mig, och lukten av grillning fick det att vattnas i munnen.
Tanken på en stor, fet, blodig grillbit fick mig att börja dregla lite smått.
Skratt och musik hördes ifrån trädgården, och jag smög runt huset och kikade fram.
Louis, Harry, Zayn, Liam, Katharine och Niall bar på olika saker in till skogen, och sakerna tydde på att dom skulle ha en BBQ i skogen.
'' Din syster då? '' hördes Louis röst, och Katharine ryckte på axlarna.
'' Hon hittar oss, jag lämnade en lapp ! ''
Allihopa nickade, och ökade på stegen in till skogen.
Såklart tassade jag efter.
Dom slog sig ner vid sjön mitt inne i skogen, och började ta fram allting som behövdes.
En grill, filtar, dukning, maten, musik, gitarrer och ja.
Alla skrattade och hade trevligt, vilket fick mitt självförtroende att nå botten.
Jag skulle ju såklart förstöra allt om jag steg fram.
Min kropp vände på sig, och jag stod tryckt intill den stora tallen.
Framför mig fanns en brant backe, och jag kunde inte tänka mig något värre än att ramla ner för den.
'' Fasen också, glömde min gitarr hemma hos er. Jag sticker och hämtar den bara. '' hörde Niall's vackra röst, och jag tog några djupa andetag för att få kraft nog att gå fram till dom, och få ta del av det roliga jag också.
Jag tog två steg fram, men på mitt tredje lyfte jag mitt huvud och krocken blev plågsam.
Niall sprang in i mig, och jag ramlade bakåt medans Niall ramlade framåt.
Vi båda kastades ner för den branta backen, och jag kunde inte hindra mitt skrik.
I ögonvrån såg jag Harry, Katharine, Louis, Liam och Zayn springa fram och skrika efter oss.
Backen började ta slut, och tillslut landade vi hårt på marken.
Niall's POV ;
Backen tog med ens slut, och vi båda föll hårt på marken.
Och med marken menar jag gräset och leran.
Förvirrat och med en plågandes huvudvärk satte jag mig upp, och sökte med blicken efter Diana.
Tillslut såg jag henne ligga en bit bort, och jag skyndade mig fram till henne.
'' Diana? Diana, hör du mig? '' skrek jag.
Hon reagerade inte, men efter en stund öppnade hon sina ögon.
Att få möta hennes nötbruna ögon gav min kropp lycka, lugn och mitt mage: fjärilar.
Ett magiskt leénde sprack upp i hennes ansikte, medans hon hävde sig upp på armbågarna.
'' Det där var kul ! '' , skrattade hon, och jag instämde i hennes skratt.
Som den mästerkock jag är, fick jag sköta grillningen av köttbitarna.
Jag försökte koncentrera mig på det jag höll på med, men min blick gled hela tiden över till Katharine och Diana, som dansade med killarna åt en låt som spelades.
Diana sjöng med lite i refrengerna, och hennes röst var otrolig.
Diana's POV ;
Den blodiga, perfekt stekta köttbiten smakade ljuvligt.
Jag koncentrerade mig på att inte få allt runt munnen, som jag brukade få när jag åt.
Niall hade tagit fram sin gitarr, och spelade nu en perfekt sång, som killarna började sjunga med i.
Katharine kastade med sitt rosa hår mot Harry, och dom skickade flörtiga signaler imellan varandra.
Jag log, och njöt utav elden som vi satt runt om.
Min mobil pep till, och Twitter blev synligt på min Iphone skärm.
Förvånat klickade jag mig in på Twitter, och såg alla hatmail som landat på min sida.
Tårar började bildas i mina ögon, och jag klickade mig in på startsidan.
En bild på mig och Niall när vi rullade ner för backen tillsammans hade hamnat där, och det såg ut som vi gjorde nåt helt annat än det som egentligen hände.
Fuck.
Ganska långt !
Tyckte våra underbara läsare förtjänade det :)
Tack för att ni finns, och förlåt för ett uselt kapitel ♥
xoxo
Emilia :*
Chapter 7 - I'm NOT their mum.
Tidigare ;
Med en känsla av lycka satte jag mig bakom ratten igen.
Bilen startade sitt underbara läte, och snart var jag ute på vägarna igen, på väg hem.
Men denna gång, med ett leénde klistrat på läpparna.
" Leeeeeyuum ! "
Jag ryckte till av Niall's vrålskrik, och tittade sedan på den blonda figuren som slängde sig in i någon brunhårig killes famn. Jag skrattade lågt åt honom,och vände sedan blicken mot resten av killarna.
Ingen av dem var ju direkt fula, men ingen var riktigt min smak.
Jag log smått åt en av killarna, en med spretigt brunt hår, han log snabbt till svar, innan han rusade förbi mig med världens leénde på läpparna.
" Haaaaaaaz ! ", skrek han högt, och jag skakade på huvudet. Seriöst, Haz? Normalt.
" Li, Zayn, ni måste följa med in, Steph har lagat fattiga riddare ! "
Han log lyckligt upp mot den brunhåriga killen, som tittade på mig ed ett lätt generat utryck i ansiktet.
" Niall, hon vill nog inte att alla bara ska .. ", han hann inte avsluta meningen, innan jag började asgarva åt honom.
" Välkomna in, frukosten är serverad .. ", skrattade jag lågt, medans jag lämnade dörren öppen efter mig när jag gick in, med ' Leyum's' protester snackandes efter mig.
Jag vände mig snabbt om, och höjde på ögonbrynet mot honom.
" Kom igen, jag bits inte ! ", skrattade jag, och skrattade sedan ännu högre åt lögnen.
Jag bits inte? Yeah right, klart som fan jag bits.
Harry's POV :
" Damn, Harry, hon var snygg ! ", Zayn klappade mig lätt på axeln, och jag kände hur rodnanden uppstog på kinderna. Jag fnissade, jag, JAG, Harry, lågt, och tackade Gud för att Stephanie hade gått in för att byta om från sin pyjamas. Hon hade sett ut som en liten tomat när hon förstog att hon stog där i pyjamas & tofflor, men jag såg det mer som bedårande ..
Vafan tänkte jag på? Jag började ju tänka om Steph som Louis snackar som Eleanor. Usch, jag har 'känt' bruden i högst 24 timmar.
" Så, did you get laid ? ", flinade Louis, och vickade på ögonenbrynen mot mig, samtidigt som han skrattade oseriöst. Jag smällde till honom lätt i bahuvudet, medans resten av killarna skrattade högt, förutom Liam, som skakade på huvudet åt oss.
Flashback.
Hela jag skakade, våldsamt, och jag kände hur tårarna sakta rann nerför kinderna.
Allt på grund av den här hopplösa åskan. Jag vet inte varför,men jag har ALLTID varit rädd för åskan, eller oväder i alla slag egentligen.
" Harry? "
Jag tjöt till lätt av rösten som viskades i mitt öra, och snabbt las en lugnande hand på min axel.
fööööööööööööörlåt för kort, men har blivit sparkad i magen av en häst,så mår sådär :/
menmen, thats life, ska plugga till mit historieprov nu, puss
xx
Ronya
Chapter 6 - I just wanna be normal !
Previously :
'' Vart ska jag sova ? '' , muttrade han, och jag ställde snabbt ner min kopp.
'' Vart vill du sova ? I gästrummet kanske .. ? ''
Just då åskade det till utanför, och Harry darrade lätt till.
'' Hos dig ? '' , viskade han, och jag skrockade lågt.
'' Rädd för åskan ? '' , skrockade jag, och la snabbt handen på hans hårda axel.
Han tittade tveksamt på mig, men nickade nervöst.
'' Kom då, så går vi och lägger oss. ''
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Diana's POV ;
Jag satt i samma ställning i sängen, som jag gjort dom senaste åtta timmarna.
Pekvisarna pekade på siffran elva på klockan, vilket menades att klockan var elva på dagen.
Hela mina kinder var täckta med mascararänder, eftersom mina tårar runnit fritt hela natten.
Min kropp var uttorkad av all förlorad vätska, och mina ögon lös rött.
Allt jag önskade var att få vara en vanlig tonåring, kunna åldras i verkligheten också.
Tårarna började strömma ner snabbare för mina kinder, och jag började hulka.
Livet var ett jäkla skit.
Mitt hår var trassligt, men såg på något sätt ganska fint ut.
Mitt nattlinne var skrynkligt, men rätades till med några ynka handdrag.
Jag brydde mig inte om mascararänderna eller tårarna som strömmade ner för mina kinder, utan kastade upp min dörr och gick snabbt in i köket.
Stephanie, Niall och Harry satt vid köksbordet, och slevade i sig mjölk med flingor.
Allihopa tittade upp när jag klev över tröskeln, och blickarna fick mina tårar att reagera ännu mera.
Jag snyftade till, medans jag hällde upp en stekhet latte till mig, och när jag vände mig om stod Stephanie där.
Hon drog mig in i vardagsrummet, och kollade uttryckslöst på mig.
'' Vad är det som har hänt ? ''
Hon strök en hårslinga ur mitt ansikte, men jag slog bort hennes hand.
'' Varför bryr du dig? Varför går du inte in i köket och fortsätter bete dig som en jäkla mamma, till två par killar som är världskända och teoretiskt sätt äldre än oss ! '' fnös jag, och Stephanie's blick blev en blandning av sårad och arghet.
'' Vi är 145 år. '' fnös Stephanie.
'' Men 15 för dom och alla andra normala människor. '' , sa jag uttrycklöst.
Stephanie högg tag i min handled, och ledde mig in till köket.
'' Min syster glömde att presentera sig igår. '' log hon mot killarna, vars blickar vändes mot mig.
Tårarna fortsatte rinna, men mina knän blev svaga utan den blondes havsblåa ögon.
'' Öh, jag heter .. Diana. '' muttrade jag, och stirrade ner i golvet.
'' Är du okej? Du ser så ledsen ut. '' mumlade den blonda, och drog handen igenom sitt hår, vars normala hårfärg var ganska mycket utväxt.
Han log smått, och hans tandställning glittrade i solskenet, som lös in igenom fönstret.
Jag vände min blick mot Stephanie, som satte sig ner vid bordet igen.
'' Hungrig ? '' sa hon, och log ett välkomnande leénde.
Jag bara stirrade på alla tre.
'' Fyfan för er. '' var allt som kom ur min mun, innan jag tappade latten i golvet och sprang upp på mitt rum igen.
Jag drev min blick till den stora spegeln, men en silverram.
Mina kläder var en jeanskjol som gick en bit upp över midjan, ett brunt skärp i självaste midjan, en grå t-shirt nerstoppad och några halsband som piggade upp det hela.
Mitt hår var lockat i skruvar, som la sig fint längst min figur.
Hela mitt ansikte var sminkat, för att dölja hur ful jag egentligen såg ut denna dag.
Med stil, förde jag mina solglasögon till nästippen, hoppade i mina Jeffrey Campbells, fingrade åt mig min väska och öppnade åter igen min dörr.
Utan att ens kasta en blick mot köket, öppnade jag ytterdörren och möttes av tre par nya ögon.
Jag visste direkt vilka det var.
Louis, Zayn och Liam.
Restan av töntarna ifrån One Direction.
Det såg ut som dom fick kipa efter luft när dom såg mig.
'' Eh, hej. Våra vänner .. '' började Louis, men jag gick förbi dom med ett stort kliv, gav dom alla en hård blick, och hoppade in i min bil.
Med kraft vred jag om bilnyckeln, och bilen gav ifrån sig ett härligt brummande.
Snart var jag ute på vägen, och gasade ifrån livet.
För några timmar, iallafall.
Parken var härlig.
Vinden var frisk, barnens tjut ifrån lekparken var underbart och allas humör var på topp.
Jag försökte ignorera min törst efter allas människors blod, med hjälp av en stor glass.
Den smakade en blandning av lemon och melon.
Underbart.
Mina tankar försökte förstå varför jag mådde som jag mådde.
Mest var det för att två världskända killar, ( och en av dom var sååå snygg ) hade kommit in i mitt liv och tagit min syster ifrån mig.
Min systers reaktion var att leka en jäkla mamma för dom.
Kul, otroligt kul.
Tårarna brände bakom ögonlocken, men jag gjorde mitt bästa för att hålla dom inne.
Timmarna gick, och lugnet spred sig i min kropp.
När solen börjat skymma bakom träden, reste jag på mig och gick med långa kliv mot min bil.
På vägen fick jag äntligen en känsla av lycka igen, och vågade mig på ett leénde.
Leéndet drog åt sig folks blickar, men jag bara fortsatte att le.
Med en känsla av lycka satte jag mig bakom ratten igen.
Bilen startade sitt underbara läte, och snart var jag ute på vägarna igen, på väg hem.
Men denna gång, med ett leénde klistrat på läpparna.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Ja, ett ganska långt stycke ! :)
Hoppas ni gillade det.
xoxo
Emilia :*
Chapter 5 - We can't just leave 'em!
Hey luvies, Ronya här ! ;*
Vill bara säga tack för alla fina kommentarer, de uppskattas ! Fortsätt med det ! <3
Och, jag fick ett mail igårkväll, inget elakt utan ett väldigt sött, där en tjej bad mig att byta utseénde på Katherine, då hon själv skrev på en novell som hon hållt på med ett ganska bra tag, med just Nina Dobrev's utseénde, och hon ville inte läsa en novell med samma utseénde, haha !
Haha, sen så var det namnet också !
Då hennes karaktär hette Kathy så blir Katherine ganska likt, så säg hej till Stephanie !
Stephanie är samma person som Katherine, men med ett annat utseénde & namn !
Btw, Stella, du skrev aldrig namnet till till din blogg !
Gör det så fixar jag en liten shoutout!
Hoppas ni inte blir allt för sura, men hon var så otroligt söt !
Och jag kommer att börja skriva dialogerna på svenska då ni bad om det ! ;*
xx
Previously :
'' Babe, come on. ''
Han bedjade, men jag bara vände på huvudet och slängde en sista blick mot honom.
'' No, stupid. ''
Jag började småjogga ifrån honom, och snart såg jag Katharine stå och prata med en kille, som också verkade stupfull.
Men honom kände jag också igen, ifrån någonstans.
'' Katharine, we are going home. Now. '' , röt jag, och haffade åt mig hennes arm.
Sedan började jag springa, med Katharine förvånat i släptåg.
Stephanie's POV ;
Jag stannade upp mitt i ett steg, och ryckte till i Diana's arm, så hon stannade till.
" Di ", muttrade jag, och använde hennes hatade smeknamn, " vi kan inte bara lämna dem, vem vet som händer! Plus att det var några snorungar som tog kort, så om de försvinner så kommer det ansvaret hänga på oss ! "
Hon suckade frustrerat, och sneglade sedan bort till killarna, som vid det här laget iler.var omringade av en massa blonda brudar, med flashiga mobiler som blixtrade.
Hon himlade med sina vackra rådjursögon, och tittade med irriterad blick bort mot killarna.
Hon gav mig en trött blick, innan hon började gå mot dem, med mig i släptåg.
" Vart är vi någonstans? "
Den blonda killen tittade på mig med sina oskyldiga blå ögon, och jag fick genast 'modersinstinkter', för han såg ut som en lost liten tvååring. Jag smällde igen dörren efter oss med mina vänsterfot, och puttade sedan fram den brunhåriga framför mig, medans han skrattade högt åt något som inte existerade.
" Vi är hemma hos mig och Diana ", log jag mot honom, och han stirrade ner på sina fötter.
Jag suckade högt, på tal om Diana, och stirrade ner på min Blackberry's svarta, döda skärm.
Tydligen hade hon PMS, för så fort vi hade fått tag på killarna, som förresten hette Harry och Niall, så drog hon.
Hon gav mig en mördande blick, eller snarare besviken, och lämnade mig där, ensam med två dygnfulla tonårssnubbar, en som dessutom stötte på mig hela tiden.
Jag suckade högt åt hennes beteénde, innan jag började dra av Niall, den blonda, hans jacka .
När jag väl fått av den slängde jag den på den vita tamburmajoren brevid mig, och bad honom ta av sig sina skor. Han sparkade snabbt av sig sina skor, innan han trött lutade sig mot väggen, antagligen väntade han på mig. Jag vände mig om mot Harry, som stog upp, utan skor, med armarna utsträckta, som om jag skulle klä av honom med.
" Vad väntar du på ? ", suckade jag, medans jag drog fingrarna genom mitt nu ganska trassliga hår.
Jag hörde hur någon nynnade lite i köket, antagligen Diana, och tittade fortfarande på Harry.
" Vadå babe, ska du bara klä av Niall ? ", fnös han, samtidigt som han kollade på mig med en utmanande blick.
Jag suckade åt honom, innan jag snabbt ryckte av honom den svarta jackan, och sedan tog tag om hans överarm, för att dra med honom och Niall mot köket, för att ge dem en tablett mot baksmällan imon.
Inne i köket, på en svart stol, satt en trumpen Diana,med ett ursäktade leénde.
Jag blände på mot henne, innan jag plockade fram tabletterna ur kylskåpet och hällde upp två glas vatten.
Niall kollade med plågad blick på tabletten jag placerade i hans hand innan han svalde den snabbt med vattnet jag hade hällt upp till honom.
" Tack Stephanie ",mumlade han, och gav mig ett oerhört sött leénde.
Jag skrattade mjukt åt hans ögonlock, som ryckte okontrollerat, innan jag pussade honom lätt på pannan.
" Vill du sova? ", log jag mot honom,och han log matt tillbaka, nickandes.
Jag vände mig om mot Harry,och suckade åt hans flin.
" Du då Harry, är du trött? ", flinade jag mot honom, och ett skratt lämnade hans läppar, medans jag flinade ännu större.
" Ja, men det finns mer intresserade saker att göra än att sova, babe. "
Jag gav honom en äcklad min, innan jag tog tag om Niall's handled, " följ med här."
Jag ignorerade Diana's brännande blick i nacken, och Harry's protesterande ord, och drog i stället med Niall till ett av gästrummen.
Han sparkade snabbt av sig sina chinos,och kröp sedan ner i sin t-shirt under ett av teckerna.
" Go'natt Stephanie ", mumlade han, och jag släckte lampan i taket.
" Godnatt Niall ", viskade jag tyst, medans jag försiktigt stängde dörren efter mig.
Jag började gå ut mot köket, mot teét jag hade satt på samtidigt som killarna svalde ner sina tabletter, men svängde in i mitt mysiga sovrum för att byta om till pyjamas först.
Jag drog snabbt av mig min tajta klänning, och behån, för att dra på en rosa, grymt skön sportbehå/sovbehå & en gammal vinröd Ramoneströja som täcktemin rumpa precis.
Jag tryckte ner mina små fötter i ett par rosa¨, fluffiga tofflor, och började sedan gå ut mot köket, mot Diana och Harry.
Till min förvåning hade Diana redan dragit, och placerad på en stol, med två koppar framför sig, satt ingen mindre än Harry.
Jag gav honom en frågande blick, medans jag började fläta ihop mitt rosa hår, och han gav mig ett trött leénde.
" Jag gjorde té? "
Jag skrattade mjukt, och min mage kändes plötsligt som en mjuk marshsmellow.
Jag bet mig lätt i läppen, samtidigt som jag tog upp koppen, och smuttade lite på det.
Det var oerhört sött, men precis som jag ville ha det.
" Tack Harry, jättegott. "
Han gav mig ett uppskattande leénde, innan han reste på sig,med sin kopp i handen, och suckade högt.
" Vart ska jag sova ? ", muttrade han, och jag ställde snabbt ner min kopp.
" Vart vill du sova? I gäsrummet kanske .. ? "
Just då åskade det till utanför, och Harry darrade till lätt.
" Hos dig ? ", viskade han, och jag skrockade lågt.
" Rädd för åskan ? ", skrockade jag, och la snabbt handen på hans hårda axel.
Han tittade sveksamt på mig,men nickade nervöst.
" Kom då, så går vi och lägger oss. "
Såååååå, ganska långt, och maaaaaaaaassor av bilder!
xx
Ronya
Chapter 4 - Get out of my way.
Previously :
Jag flinade lätt , medans figuren , som visade sig vara en ganska hyffsat snygg kille, kom snubblande.
'' Hey hot stuff . '' , skrattade jag mjukt åt killen som vände sin gröna blick mot mig.
Han flinade mot mig, innan han med en aning snubbliga steg gick fram mot mig, och pressade mig mot väggen.
'' Hey babe '' , flinade han, och jag grimaserade åt hans alkoholdrypta andedräkt som flåsades mot mina läppar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Diana's POV ;
Jag snubblade in i en av toaletterna, och låste om mig.
Utmattat lutade jag mig mot det svala kaklet, medans min blick studerade min klänning i den lortiga spegeln.
Den glänste guldigt, och var lika fin som när den åkte på min kropp för några timmar sen.
Mina fötter värkte konstigt nog inte, av dom decimeter höga, svarta pumpsen.
Sminket var detsamma, och jag blinkade med mina svarta lösögonfransar.
Jag satte på vattenkranen, och lät vattnet droppa tills det blev iskallt, då jag tog några stora klunkar av det.
Det smakade bra, och det kalla bedövade min torra strupe.
För en stund, iallafall.
Jag sökte med blicken, men ingen Katharine syndes till någonstans.
En del killar samlades runt om mig, och plötsligt blev andetagen svårare att fånga.
Med min styrka, puttade jag undan alla killarna och småjoggade ut till luften.
Den svala vinden fick mitt hår att återfå sin glans, och luften var så ren att andetagen blev lätta som fjädrar.
Det var kolsvart, men jag såg lika bra i mörker som i dagsljus.
Att vara vampyr hade sina fördelar.
Gränden var kuslig, och att vara en ensam tonåring ute i den var kanske inte den smartaste idén.
Men, jag menar. Jag är vampyr, jag kan döda vem som helst som kommer i min väg.
Längtan efter blod blev starkare av tanken.
'' Hey there. '' , hördes en gurglig röst bakom mig, och jag snodde förskräckt runt.
En blond kille, med ganska mycket brun utväxt stod en bit ifrån mig.
Han var en bit längre än mig, och hans ögon tindrade havsblått.
Han var otroligt snygg, och det verkade jag inte vara ensam om att tycka, eftersom flera tjejer stod utanför gränden och glodde på honom.
Men ändå blickade jag honom surt igenom mörkret.
'' Scare me like that again, and I beat you up! '' , fnös jag, och han kom vingligt närmre.
På nära avstånd, kunde jag svära på att jag sätt honom tidigare.
'' Well, sorry babe. '' , gurglade han, och en lukt av sprit kom ur hans mun.
Han var full.
Lukten fick mig spyfärdig, och jag puttade undan honom.
'' Go away. '' , röt jag, men han släppte inte blicken.
'' Babe, come on. ''
Han bedjade, men jag bara vände på huvudet och slängde en sista blick mot honom.
'' No, stupid. ''
Jag började småjogga ifrån honom, och snart såg jag Katharine stå och prata med en kille, som också verkade stupfull.
Men honom kände jag också igen, ifrån någonstans.
'' Katharine, we are going home. Now. '' , röt jag, och haffade åt mig hennes arm.
Sedan började jag springa, med Katharine förvånat i släptåg.
~~~~~~~~~~~~~~
xoxo
Emilia :)
Chapter 3 - And you are?
Previously :
Klockan gick, och Kath fortsatte att dansa, medans jag målade på ett självlysande, grönt nagellack på mina naglar.
Medans dom torkade, studerade jag mina ringar och mina armband.
Men när klockan äntligen slog ett, stoppade jag musiken och log lite retligt mot en chockad Katharine.
'' The clock is one! '' , flinade jag, och Katharine ryckte på axlarna.
'' Okay, let's go then. '' , mumlade hon, och jag reste på mig.
Äntligen natt, äntligen jagning, äntligen blod!
Katherine's POV ;
Jag stog framför den avlånga helfigursspegeln som var inramad i guld, och studerade mig själv.
Outfiten var enkel, en klänning med glitterpaljetter över bysten & kjolen var svart.
Simpel, och en aning för kort för min smak, men vad gör man inte för blod?
Jag slickade mig över min rosamålade underläpp och spärrade upp ögonen för att kleta dit ännu ett lager med mascara på mina ögonfransar.
Jag suckade lätt när jag hörde hur Diana ropade, med tryckte ändå ner mina små 38:or i ett par svarta pumps, som säkert gjorde mig fem centimeter högre.
Jag slängde en sista blick i spegeln, innan jag började gå ner mot Diana, som otåligt väntade i dörröppningen.
Den höga musiken dunkade i öronen, och gav mig en himla huvudvärk, men Diana invisades med att dansa runt som värsta fyllot bland de blonda, små, spinkiga pojkarna.
Kan hon inte skärpa sig? Det fanns tusen av uteliggare, som bara väntade där ute, men nejnej.
Jag suckade plötsligt, samtidigt som jag smuttade på min vodkaredbull och tittade mot utgången.
Några minuter skulle hon väl inte märka?
Jag sneglade mot Diana, som hoppade runt på dansgolvet som en liten gasell, innan jag snabbt började gå mot utgången, för en nypa frisk luft.
Jag blundade hårt, lutade mitt hårklädda huvud mot tegelväggen och suckade.
Diana passade på något sett in här, hos människorna. Hon kunde spela som en av dem, och var mer social, klarade av uppmärksamheten. Jag gjorde inte det, tvärtom.
Jag suckade högt, och hörde ett lågt fnitter, eller snarare skrockande.
Jag öppnade snabbt ögonen, och min blick började genast söka efter fnittret.
Längst bort, precis vid öppningen till klubbens bakdörr stog en mörkfigur,och skrattade lågt.
Äh vafan, tänkte jag, vad kan jag förlora på det?
Jag flinade lätt, medans figuren, som visades sig vara en ganska hyffsat snygg kille, kom snubblande.
" Hey hot stuff . ", skrattade jag mjukt åt killen som vände sin gröna blick mot mig.
" Hej hot stuff ! "
Han flinade mot mig, innan han med en aning snubbliga steg gick fram mot mig, och pressade mig mot väggen.
" Hey babe ", flinade han, och grimaserade åt hans akolholdrypta andedräckt som flåsades mot mina läppar.
Läxor - Men snart så !
Hej hej !
Såg inlägget under det som är under det här.
Ronya, fina älskling, älskar dig så mycket mer än mest ! :*
Jag har mycket läxor nu, så ska fixa lite med dom.
Men lovar att det kommer komma ett kapitel idag, iallafall !
Som ni förstår, så är det ju ganska fullt upp när skolan pågår m.m !
Mycket läxor och så, och läxor kommer före datorn.
Man vill ju ha bra betyg, right ? ;)
Men, vi gör så gott vi kan !
Puss !
xoxo
Emilia :)
Sep. 10, 2012
Har no nu, men haha. Nej, jag tänker inte sluta, det var en sak som hände I skolan (; haha, så ta de lugnt !
Jag bryter ihop
Bröt ihop fullständigt i skolan idag, så min uppdatering suger nog, vill bara lipa. Men fina Emilia fixar säkert ngt. Och om lilla Emilia ser det här så ska du veta att jag älskar dig massor ;***
Sajudet!
She's so fake, if you look behind her back it's written ; "made in china "
Förlåt för de korta kapitlarna, och för att ni inte fick ngt mer från mig ikväll ;*
Jag skriver det här från min iPhone, så skit i felstavningar osv. (;
Haha, känner iaf inte för att skriva på det här lilla tangentbordet, menmen.
Vill bara påminna om att fler kommentarer resulterar i fler kapitel ;*, ni förstår verkligen inte hur mkt de sockersöta små orden betyder <3
Men puss så länge, ska fixa två små saker till er nu.
Xx
Ronyaaaa
Chapter 2 - Little blod, my dear ?
Med höga ek, snubblade jag efter Katharine in till vardagsrummet på mina högklackade Jeffrey Campbell.
I ögonvrån såg jag henne gå till spritskåpet och ta för sig.
Min mage kurrade ljudligt, min hals sved av torrhet och allt min kropp suktade efter var blod.
'' Seriously Katharine, i'm starving. '' , gnällde jag, och rynkade mina ögonbryn.
Katharine svarade inte, utan fortsatte att dricka och dansa på trägolvet.
Jag fick nog, och pressade ner en av mina omålade naglar i skivan.
Musiken upphörde, och en stilla tystnad la sig över lägenheten.
'' Seriously Kath, i'm hungry. ''
Katharine tittade irriterat på mig, men vände sedan sin blick mot klockan på den vitmålade väggen.
'' Diana, we have to wait until one o'clock, so stop nagging! '' , fräste Kath surt, och jag satte mig i soffan med en duns.
'' Fine. '' , var allt jag fick ur mig.
Klockan gick, och Kath fortsatte att dansa, medans jag målade på ett självlysande, grönt nagellack på mina naglar.
Medans dom torkade, studerade jag mina ringar och mina armband.
Men när klockan äntligen slog ett, stoppade jag musiken och log lite retligt mot en chockad Katharine.
'' The clock is one! '' , flinade jag, och Katharine ryckte på axlarna.
'' Okay, let's go then. '' , mumlade hon, och jag reste på mig.
Äntligen natt, äntligen jagning, äntligen blod!
~~~~~~
Ja, inte direkt superbra - men något är det allt ! :)
xoxo.
Emilia !
Chapter 1 - I'm starving
Jag tittade på det vita, släta taket, och sedan vändes blicken mot klockan på väggen, 23.46
Jag suckade högt, och stirrade sedan upp i taket igen. Ibland sög det att vara omänsklig, att aldrig kunna sova bort sina problem, uatn måste ha det virvlande i huvudet.
Jag röt irriterat till, innan jag vände på mig i sängen, och sparkade av mig överkastet som jag hade över mig.
Ena sekunden var det iskallt i rummet, och andra var det överhettat.
Jag la mig på rygg igen, samtidigt som min bruna ekdörr öppnades.
Det guldiga handtaget trycktes sakta ner, och jag flög upp, för att i nästa sekund ligga över Diana som tittade med ursinniga ögon på mig.
" What the hell's your problem? ", fräste hon irriterat, innan hon kastade av mig, och elegant reste på sig.
Jag himlade med ögonen åt henne, innan jag själv reste på mig, och torkade av mina kalla händer mot mina svarta jeans.
" Katherine, I'm hungry .... ", kved Diana, samtidigt som hon placerade sin vältränade bakdel på min säng, och tittade frustrerat på mig.
" Well, eat something then? ", suckade jag, samtidigt som jag i sturmlesten började gå ut mot vårt vardagsrum.
Framför mig stog spritskåpet, och jag plockade snabbt ut en flaska, och ryckte av locket.
Jag tryckte igång den gamla skivspelaren från sjuttiotalet, och låg musik började genast spela.
Jag pressade in flaskan mellan mina rödmålade läppar, och svängde med höfterna i takt med musiken.
Den kalla vätskan ,som egentligen inte påverkade mig at all, brände i strupen, och jag log nöjt.
" Seriously Kath, I'm hungry! ", irriterat vände jag blicken mot Diana, som hade pressat ner en nagel i skivan.
Jag smällde förbannat ner flaskan i bordet, och stirrade på henne.
Usch, det här blev skit, menmen!
xx
Ronya
Personbeskrivning - Diana Salvatore.
Diana Salvatore, en vanlig tonåring.
Eller, vanlig och vanlig.
I och med att hon är 145 år, och vampyr.
Men i själva verkligheten kan vi säga att hon är en vanlig 15 - årig tonåring.
Diana Salvatore bor tillsammans med sin tvillingsyster, Katharine Salvatore, på en av dom övergivna gatorna i London.
Och nej, dom är inte fattiga.
Men att bo mitt i centrum kan vara lite svårt, om man springer ut varje natt för att suga i sig några liter blod.
Diana har långt, brunt hår som skiftar i svarta nyanser.
Hennes ögon är mörka, nästintill svarta, men skiftar till rött varje gång hon ser en droppe blod.
Diana är vacker, lika vacker som sin syster, Katharine.
Hon är tuff på utsidan, och kan lätt såra folk.
Men på insidan är hon känslig och sårbar.
Ja, vad mer ska man säga?
Man kan säga såhär, fortsätt läsa, eftersom deras liv kommer förändras helt.
Diana Salvatore har Victoria Justice vackra utseénde.
Katharine Salvatore har Nina Dobrev vackra utseénde.
xoxo.
Emilia :)
Personbeskrivning - Katherine Salvatore
Möt Katherine Salvatore, den oerhört klipska brunetten på 145 år.
Och nej, du läste inte fel, hon är inte 15, hon är etthundrafyrtiofem år gammal, inte för att det syns direkt.
Och nu tänker du säkert ; " Jag slutar läsa nu, för man kan inte bli 145 år. ", men där kära vän, har du fel, för är vampyr kan man det, så fortsätt läsa, eller sluta, det bestämmer du.
Tillsammans med sin tvillingsyster Diana, bor hon i London, på en av de övergivna gatorna.
Och nej, hon är inte fattig, som du må tro, tvärtom, men att unvika människor är inte det lättaste om man bor mitt i Londons stora centrum.
Det är inte alltid hon och Diana undviker människor dock, för när de blir hungriga, så är människor det de strävar efter. Och ni tänker du säkert ; " Jag behöver inte läsa den här, jag har redan läst Twilight. "
Well, det här kommer inte vara som Eddy & Bella, där allt är sockersött dygnet runt, så ge Stephanie Meyer fingret, och fortsätt läsa.
Katherine, som hon då heter, är som du kanske redan läst brunett. Ögonen är en blandning av brunt & grönt, och i solskenet blir de nästintill guld. " I solskenet? ", tänker väl du, " pfft, de är ju vampyrer ! "
Ja, de må vara vampyrer, men de skimmrar & glittrar inte som i Twilight, för det är rent påhitt.
Och de behöver inte eldas upp för att dö, förstått? Då återgår vi till Katherine.
Eller, vad finns mer att berätta? Egentligen inget, det kommer ni fatta genom berättelsen, som ni nu väljer att fortsätta läsa, vilket jag hoppas på!
Enjoy nu!
xx
Ronya
