You can count on me like 1, 2, 3

Vad tänker du på när du hör namnet Lucinda Monroe? Många tänker säkert ; Lucinda? Gammalt namn, säkert en gammal tant, fast på ett ålderdomshem eller något liknande.
Men om du hör Lucy Monroe? Vad tänker du då? Jag kan försäkra dig om att det inte är någon gammal tant inburad på psyket, eller ålderdomshemmet.
Lucinda, eller om du inte redan försått det, Lucy, är defintivt ingen gammal tant, tvärt om.
Hon är en helt vanlig tjej, som lyckats få ett fult namn. Och för att klargöra hennes ålder så är hon sjutton. Och ett halvt ! Glöm INTE det mycket viktiga halvåret !
Lucy bor på hennes föräldrar's stora vita herrgård i utkanten av London, eller på loven då.
För annars bor hon på sin skola, London's international music & dance school.
Kan hon någon söt liten tjej med blonda korkskruvar och med sammteslen röst? Nej.
Men är hon dansare då? Med långa eleganta steg och otrolig kontroll över sin kropp? Tvärtom.
Lucy sjunger som en kratta, eller lite mer specifikt : En katt med tandvärk, eller din mamma när hon försöker sjunga karaoke. Och dansen, det ska vi inte ens tala om, för här kommer den levande fågelskräman, klumpig & ovig, idrotten skolkas, som tur är.
Men varför går hon på en musik & dansskola om hon varken kan dansa eller sjunga?
That's the point, du har inte sett Lucy spela piano. Otroligt är det ända odet man vill utrycka sig med.
Okej, då har vi det klart! Utseéndet på den pianoseplande sjuttonåringen då?
Ganska simpelt, kort, blond och blåögd. Eller blågröna för att vara specifik. Kurvorna på de rätta ställerna, men de spelar inte särkilt stor roll. Populär? Nej. Det finns inte en ända aperson på hela skolan hon litar på, förutom Niall. Niall med det blekta håret och glittrande blå ögonen.
Det här är hennes historia, hennes liv, hennes karriär, hennes kärlek.
Vill du läsa den, så fortsätter du, annars är det bara att klicka på det röda krysset i det högra hörnet och sedan sluta. Thats it.
Kommentarer
Trackback