aboutonediirection.blogg.se

Jag borde kanske fixa en personlig blogg, och skriva ner all skit som händer mig, men allt jag kommer få då är medlidande, och det är inte vad jag suktar efter. Jag behöver bara skiva av mig.

Förr så var jag den perfekta flickan. Visst hade jag humör, och mina utbrott var inte något som man såg fram imot, men många SÅG mig som perfekt . Men bara för att man aldrig skulle klä sig i något svart, var artig och väluppfostrad betyder inte att man är perfekt.

Jag har alltid varit värsta underbarnet i skolan, kompisar och superbetyg, men för några år sen, och med risk för att låta överdramatisk, så förändrades allt.

Jag orkade inte längre med skolan, vilket resulterade i att vissa av mina vänner dumpade mig, sket i mig. Jag började skolka, och man kan väl säga att jag var borta mer från skolan än vad jag var där.

Så var det då fortsatt. Jag är definitivt inte den populäraste tjejen, och min frånvaro? Mer än hälften. Det hjälper ju dessutom inte att man har två pushande föräldrar som försöker få iväg dig till en psykolog, en perfekt lillasyster och en bror som ses som en ängel.

Tydligen har det gått för långt enligt mina föräldrar, och de har alltså plockat bort allt för mig, dator, mobil, ja allt. Det är där den här lilla bloggen får smällen.

Det betyder alltså att jag knappt kommer få ut några kapitel ;/ hoppas ni förstår nu vad jag menar när jag säger att jag har ett liv utanför bloggen .

Xx
Ronya