Chapter 3 - And you are?

 
 
Previously :
 
Klockan gick, och Kath fortsatte att dansa, medans jag målade på ett självlysande, grönt nagellack på mina naglar.
Medans dom torkade, studerade jag mina ringar och mina armband.
Men när klockan äntligen slog ett, stoppade jag musiken och log lite retligt mot en chockad Katharine.
'' The clock is one! '' , flinade jag, och Katharine ryckte på axlarna.
'' Okay, let's go then. '' , mumlade hon, och jag reste på mig.
Äntligen natt, äntligen jagning, äntligen blod! 
 


 
Katherine's POV ;
 

Jag stog framför den avlånga helfigursspegeln som var inramad i guld, och studerade mig själv.
Outfiten var enkel, en klänning med glitterpaljetter över bysten & kjolen var svart.
Simpel, och en aning för kort för min smak, men vad gör man inte för blod?
Jag slickade mig över min rosamålade underläpp och spärrade upp ögonen för att kleta dit ännu ett lager med mascara på mina ögonfransar.
 
Jag suckade lätt när jag hörde hur Diana ropade, med tryckte ändå ner mina små 38:or i ett par svarta pumps, som säkert gjorde mig fem centimeter högre.
Jag slängde en sista blick i spegeln, innan jag började gå ner mot Diana, som otåligt väntade i dörröppningen.
 


Den höga musiken dunkade i öronen, och gav mig en himla huvudvärk, men Diana invisades med att dansa runt som värsta fyllot bland de blonda, små, spinkiga pojkarna.
Kan hon inte skärpa sig? Det fanns tusen av uteliggare, som bara väntade där ute, men nejnej.
Jag suckade plötsligt, samtidigt som jag smuttade på min vodkaredbull och tittade mot utgången.
Några minuter skulle hon väl inte märka?

Jag sneglade mot Diana, som hoppade runt på dansgolvet som en liten gasell, innan jag snabbt började gå mot utgången, för en nypa frisk luft.
 
Jag blundade hårt, lutade mitt hårklädda huvud mot tegelväggen och suckade.
Diana passade på något sett in här, hos människorna. Hon kunde spela som en av dem, och var mer social, klarade av uppmärksamheten. Jag gjorde inte det, tvärtom.
Jag suckade högt, och hörde ett lågt fnitter, eller snarare skrockande.
Jag öppnade snabbt ögonen, och min blick började genast söka efter fnittret.
 
Längst bort, precis vid öppningen till klubbens bakdörr stog en mörkfigur,och skrattade lågt.
Äh vafan, tänkte jag, vad kan jag förlora på det?
Jag flinade lätt, medans figuren, som visades sig vara en ganska hyffsat snygg kille, kom snubblande.
 
" Hey hot stuff . ", skrattade jag mjukt åt killen som vände sin gröna blick mot mig.
 
" Hej hot stuff ! "
 

Han flinade mot mig, innan han med en aning snubbliga steg gick fram mot mig, och pressade mig mot väggen.
" Hey babe ", flinade han, och grimaserade åt hans akolholdrypta andedräckt som flåsades mot mina läppar.
 

 
 


Läxor - Men snart så !

 
Hej hej !
 
Såg inlägget under det som är under det här.
Ronya, fina älskling, älskar dig så mycket mer än mest ! :*
 
Jag har mycket läxor nu, så ska fixa lite med dom.
Men lovar att det kommer komma ett kapitel idag, iallafall !
Som ni förstår, så är det ju ganska fullt upp när skolan pågår m.m !
Mycket läxor och så, och läxor kommer före datorn. 
Man vill ju ha bra betyg, right ? ;)
Men, vi gör så gott vi kan !
 
Puss !
xoxo 
Emilia :)

Chapter 2 - Little blod, my dear ?

 
 
Med höga ek, snubblade jag efter Katharine in till vardagsrummet på mina högklackade Jeffrey Campbell.
I ögonvrån såg jag henne gå till spritskåpet och ta för sig.
Min mage kurrade ljudligt, min hals sved av torrhet och allt min kropp suktade efter var blod.
'' Seriously Katharine, i'm starving. '' , gnällde jag, och rynkade mina ögonbryn.
Katharine svarade inte, utan fortsatte att dricka och dansa på trägolvet.
Jag fick nog, och pressade ner en av mina omålade naglar i skivan.
Musiken upphörde, och en stilla tystnad la sig över lägenheten.
 
'' Seriously Kath, i'm hungry. '' 
Katharine tittade irriterat på mig, men vände sedan sin blick mot klockan på den vitmålade väggen.
'' Diana, we have to wait until one o'clock, so stop nagging! '' , fräste Kath surt, och jag satte mig i soffan med en duns.
'' Fine. '' , var allt jag fick ur mig.
 
Klockan gick, och Kath fortsatte att dansa, medans jag målade på ett självlysande, grönt nagellack på mina naglar.
Medans dom torkade, studerade jag mina ringar och mina armband.
Men när klockan äntligen slog ett, stoppade jag musiken och log lite retligt mot en chockad Katharine.
 
 
'' The clock is one! '' , flinade jag, och Katharine ryckte på axlarna.
 
 
'' Okay, let's go then. '' , mumlade hon, och jag reste på mig.
Äntligen natt, äntligen jagning, äntligen blod! 
 
~~~~~~
 
Ja, inte direkt superbra - men något är det allt ! :)
xoxo.
Emilia !
 
 
 

Chapter 1 - I'm starving

 
Jag tittade på det vita, släta taket, och sedan vändes blicken mot klockan på väggen, 23.46
Jag suckade högt, och stirrade sedan upp i taket igen. Ibland sög det att vara omänsklig, att aldrig kunna sova bort sina problem, uatn måste ha det virvlande i huvudet.
Jag röt irriterat till, innan jag vände på mig i sängen, och sparkade av mig överkastet som jag hade över mig.
Ena sekunden var det iskallt i rummet, och andra var det överhettat.
Jag la mig på rygg igen, samtidigt som min bruna ekdörr öppnades.
 
Det guldiga handtaget trycktes sakta ner, och jag flög upp, för att i nästa sekund ligga över Diana som tittade med ursinniga ögon på mig.
" What the hell's your problem? ", fräste hon irriterat, innan hon kastade av mig, och elegant reste på sig.
Jag himlade med ögonen åt henne, innan jag själv reste på mig, och torkade av mina kalla händer mot mina svarta jeans.
 
" Katherine, I'm hungry .... ", kved Diana, samtidigt som hon placerade sin vältränade bakdel på min säng, och tittade frustrerat på mig.
" Well, eat something then? ", suckade jag, samtidigt som jag i sturmlesten började gå ut mot vårt vardagsrum.
Framför mig stog spritskåpet, och jag plockade snabbt ut en flaska, och ryckte av locket.
Jag tryckte igång den gamla skivspelaren från sjuttiotalet, och låg musik började genast spela.
 
Jag pressade in flaskan mellan mina rödmålade läppar, och svängde med höfterna i takt med musiken.
Den kalla vätskan ,som egentligen inte påverkade mig at all, brände i strupen, och jag log nöjt.
 
 
" Seriously Kath, I'm hungry! ", irriterat vände jag blicken mot Diana, som hade pressat ner en nagel i skivan.
Jag smällde förbannat ner flaskan i bordet, och stirrade på henne.
 
Usch, det här blev skit, menmen!
 
xx
Ronya
 

Personbeskrivning - Diana Salvatore.

 
 
Diana Salvatore, en vanlig tonåring.
Eller, vanlig och vanlig.
I och med att hon är 145 år, och vampyr.
Men i själva verkligheten kan vi säga att hon är en vanlig 15 - årig tonåring.
 
Diana Salvatore bor tillsammans med sin tvillingsyster, Katharine Salvatore, på en av dom övergivna gatorna i London.
Och nej, dom är inte fattiga. 
Men att bo mitt i centrum kan vara lite svårt, om man springer ut varje natt för att suga i sig några liter blod.
 
Diana har långt, brunt hår som skiftar i svarta nyanser.
Hennes ögon är mörka, nästintill svarta, men skiftar till rött varje gång hon ser en droppe blod.
Diana är vacker, lika vacker som sin syster, Katharine.
Hon är tuff på utsidan, och kan lätt såra folk.
Men på insidan är hon känslig och sårbar.
 
Ja, vad mer ska man säga? 
Man kan säga såhär, fortsätt läsa, eftersom deras liv kommer förändras helt.
 
Diana Salvatore har Victoria Justice vackra utseénde.
Katharine Salvatore har Nina Dobrev vackra utseénde.
 
xoxo.
Emilia :)

Personbeskrivning - Katherine Salvatore

 

Möt Katherine Salvatore, den oerhört klipska brunetten på 145 år.
Och nej, du läste inte fel, hon är inte 15, hon är etthundrafyrtiofem år gammal, inte för att det syns direkt.
Och nu tänker du säkert ; " Jag slutar läsa nu, för man kan inte bli 145 år. ", men där kära vän, har du fel, för är vampyr kan man det, så fortsätt läsa, eller sluta, det bestämmer du.
 Tillsammans med sin tvillingsyster Diana, bor hon i London, på en av de övergivna gatorna.
Och nej, hon är inte fattig, som du må tro, tvärtom, men att unvika människor är inte det lättaste om man bor mitt i Londons stora centrum.
 
Det är inte alltid hon och Diana undviker människor dock, för när de blir hungriga, så är människor det de strävar efter. Och ni tänker du säkert ; " Jag behöver inte läsa den här, jag har redan läst Twilight. "
Well, det här kommer inte vara som Eddy & Bella, där allt är sockersött dygnet runt, så ge Stephanie Meyer fingret, och fortsätt läsa.
 
Katherine, som hon då heter, är som du kanske redan läst brunett. Ögonen är en blandning av brunt & grönt, och i solskenet blir de nästintill guld. " I solskenet? ", tänker väl du, " pfft, de är ju vampyrer ! "
Ja, de må vara vampyrer, men de skimmrar & glittrar inte som i Twilight, för det är rent påhitt.
Och de behöver inte eldas upp för att dö, förstått? Då återgår vi till Katherine.
 
Eller, vad finns mer att berätta? Egentligen inget, det kommer ni fatta genom berättelsen, som ni nu väljer att fortsätta läsa, vilket jag hoppas på!
 
Enjoy nu!
 
xx
Ronya

It's over.

 
 VI KANSKE KANSKE KANSKE KANSKE FORTSÄTTER ! :D
 
Ronya slutar - jag slutar.
 
Jag är verkligen superledsen att det blev såhär, jag har försökt med allt !
Bloggen kommer finnas kvar, men den kommer inte skrivas på.
Jag funderar på att skapa en egen novellblogg, men det känns som om det var Ronya's skrivning som gav oss så många, fantastiska läsare.
Det känns som om det inte är någon idé för mig, så .. ja.
Om jag skaffar en ny blogg, länkar jag såklart den ifrån denna blogg.
Men vill gärna veta vad ni tycker! ♥
 
xoxo Emilia.

Pepp.

 
Hej hej, Emilia här.
 
Förlåt för att vi inte har skrivit, men Ronya fick ett hemskt mail, och nu säger hon att hon slutar på bloggen.
Och om hon slutar, slutar jag också.
 
Så, snälla.
Hjälp mig att peppa Ronya till att fortsätta ♥ :)
 
xoxo Emilia ^^

Chapter 5

Förlåt för att ni inte har fått ngt kapitel på ett tag !
Men det är det sista på sommarlovet, och vi har faktiskt ett liv utanför datorn! (;
Tack för all kommentarer, ni förstår inte hur mycket det betyder !
Vi älskar er !
 
xx
Ronya
 


 
Jag dumpade min rumpa en en av de smala, svarta sofforna och suckade ut.
 Zoey låg i en av sängarna inne i ett annat rum av bussen, med tårarna rinnandes nerför kinderna.
Jag älskade min vackra kompis, oerhört mycket, men just nu så klarade jag inte av hennes tårar.
Jag slöt ögonen, och lutade huvudet bakåt.
 
" Amber ? "
Jag öppnade dem igen, och mötte Carols blå ögon.
" Du och Harry har en intervju imon ! Kom ihåg .. - "
Jag nickade övertygande, och hon gav mig ett nöjt leende.
" Det löser sig ska du se, det löser sig ! "
Jag himlade med ögonen, och kröp sedan ihop, medans Carol lämnade mig där, ensam.
 
Jag slöt ögonen igen, och fokuserade på att sova.
Allt jag ville var att komma därifrån, att få sova bort resten av dagen.
 
*
 
 
" Så, Amber, hur känns det att ha självaste Harry Styles hjärta i sin hand? "
Jag ville egentligen bara skratta åt reporten, men givetvis kunde jag inte det.
Istället fnittrade jag mjukt, och borrade 'generat' in ansiktet i Harrys halsgrop.
Reporten 'aww'-ade, och jag kände hur Harrys bröstkorg vibrerade lätt, antagligen av försöket till att inte skratta.
 
" Det måste kännas bra, hur annars skulle det kännas, jag menar - titta på mig ! "
 


Kort, men måååste dra, ni får nog ett senare
 
xx

Chapter 4 - My time is maybe over.

 
 
 
Min hand snuddade vid alla Jeffrey Campbell's på skohyllan, medans jag log ursäktande åt mina fyra livvakter som brottades med tusentals, skrikande fans utanför affären.
Jag vände min blick mot alla skor, och funderade noga vilka jag skulle välja.
Tiden gick, och snart skulle turnébussen gå.
En obehaglig rysning gick längst min ryggrad när mina tankar kom in på det ämnet, men dom avbröts när jag hörde en flämtning bakom mig.
Förvirrat snurrade jag runt, och fick syn på en tjej i 10 - årsåldern.
Hon hade runda glasögon, tandställning och en t-shirt med ett tryck av mig på.
'' Du är Zoey Miller ! '' flämtade hon, och jag nickade.
Ett leénde spred sig automatiskt på mina läppar, av att se ett fan.
'' Jag avgudar dig. K-kan jag få en a-autograf? '' stammade hon, och höll fram ett block med One Direction på.
Jag suckade åt bilden med dom på, men log åt henne.
'' Det är klart, vännen. Vad heter du? '' log jag, och tog imot blocket.
'' J-josefine. '' mumlade hon, och jag började skriva i blocket.
'' Varsågod. Du har ett jätte fint namn, Josefine. '' log jag, och räckte över blocket mot henne.
Hon tog skakandes imot det, och log försiktigt mot mig.
'' D-du med. Jag ö-önskar jag var dig. Du är så v-vacker. '' viskade hon, och jag öppnade min famn i en kram.
'' Josefine, du är också jätte vacker. Du påminner mig om mig när jag var i din ålder. '' skrattade jag, och tog henne i en kram.
'' Tack så jätte mycket! Du och L-louis är Universums finaste par ! '' skrattade hon, och skuttade lyckligt iväg till sin mamma.
Jag stod med ordet och tanken i huvudet, medans jag betalade alla Jeffrey Campbells.
Par?
 
En av vakterna haffade åt sig mina påsar, och jag log som ett tack.
Dom andra tre ställde sig jämte mig, innan vi gick ut i folkhavet.
Folk skrek, och jag vinkade och log mot allihopa.
Någon rörde vid min axel, och jag snodde försckräckt runt.
En TV-reporter stod leéndes där, medans en TV kamera trycktes upp i mitt ansikte.
'' Hur känns det, Zoey? '' sa hon i en microfon, innan hon räckte över den till mig.
'' K-känns vad? '' stammade jag, men avbröts av massa skrik.
Folk skrek Louis, och i ögonvrån såg jag han komma mot oss.
'' Louis Tomlinson! Vilken överraskning! '' utbrast reportern, medans Louis la en arm runt min nacke.
'' Hey. '' skrattade han, och jag nästan såg hur alla svimmade av hans skratt.
Hatet bubblade upp inom mig.
'' Hur känns det, Zoey och Louis? '' skrattade reporten, och gav oss microfonen.
Jag hann inte ens tänka, innan jag hörde mig själv säga meningen.
'' Förfärligt. Vi är inget par, och du kan få intervjua honom själv! '' 
Jag skrek ut dom sista orden, och slängde bort Louis arm.
Allt tystnade, och allas blickar riktades mot mig.
Ett buande hördes, och ljudet fick mina ögon att tåras.
Jag vände genast på klacken, och följde vakterna ut ur gallerian.
I ögonvrån såg jag Amber komma ut tillsammans med några vakter, och våra blickar möttes.
Hon såg chockad ut utav buandet, men jag bara skakade på huvudet.
Amber nickade, och började styra sina steg mot en chockad Louis.
Tårarna rann över, och jag småjoggade ut ur gallerians hemska händelse.
Varför kom han in i mitt liv? 
 
-
 
Tack för alla söta kommentarer vi får, det värmer otroligt mycket!
xoxo Emilia :)

Designen är uppe !

 
Hej hej !
 
Update: Förlåt att det inte kommer nåt nytt kapitel, det krånglar för Ronya - Det går inte att lägga upp !
Nu är designen uppe, äntligen :)
Släng gärna in en kommentar om vad ni tycker om den !
Själva headern är gjord av: Bunnys.blogg.se.
Det var jag som satte dit bakgrunden !
 
xoxo Emilia ^^

Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.


Nyare inlägg
RSS 2.0