aboutonediirection.blogg.se

 

 VI KANSKE KANSKE KANSKE KANSKE FORTSÄTTER ! :D

 

Hej hej, Emilia här.

 

 

Så, snälla.

Hjälp mig att peppa Ronya till att fortsätta ♥ :)

 

xoxo Emilia ^^

 

 

 

Min hand snuddade vid alla Jeffrey Campbell's på skohyllan, medans jag log ursäktande åt mina fyra livvakter som brottades med tusentals, skrikande fans utanför affären.

Jag vände min blick mot alla skor, och funderade noga vilka jag skulle välja.

Tiden gick, och snart skulle turnébussen gå.

En obehaglig rysning gick längst min ryggrad när mina tankar kom in på det ämnet, men dom avbröts när jag hörde en flämtning bakom mig.

Förvirrat snurrade jag runt, och fick syn på en tjej i 10 - årsåldern.

Hon hade runda glasögon, tandställning och en t-shirt med ett tryck av mig på.

'' Du är Zoey Miller ! '' flämtade hon, och jag nickade.

Ett leénde spred sig automatiskt på mina läppar, av att se ett fan.

'' Jag avgudar dig. K-kan jag få en a-autograf? '' stammade hon, och höll fram ett block med One Direction på.

Jag suckade åt bilden med dom på, men log åt henne.

'' Det är klart, vännen. Vad heter du? '' log jag, och tog imot blocket.

'' J-josefine. '' mumlade hon, och jag började skriva i blocket.

'' Varsågod. Du har ett jätte fint namn, Josefine. '' log jag, och räckte över blocket mot henne.

Hon tog skakandes imot det, och log försiktigt mot mig.

'' D-du med. Jag ö-önskar jag var dig. Du är så v-vacker. '' viskade hon, och jag öppnade min famn i en kram.

'' Josefine, du är också jätte vacker. Du påminner mig om mig när jag var i din ålder. '' skrattade jag, och tog henne i en kram.

'' Tack så jätte mycket! Du och L-louis är Universums finaste par ! '' skrattade hon, och skuttade lyckligt iväg till sin mamma.

Jag stod med ordet och tanken i huvudet, medans jag betalade alla Jeffrey Campbells.

 

En av vakterna haffade åt sig mina påsar, och jag log som ett tack.

Dom andra tre ställde sig jämte mig, innan vi gick ut i folkhavet.

Folk skrek, och jag vinkade och log mot allihopa.

Någon rörde vid min axel, och jag snodde försckräckt runt.

En TV-reporter stod leéndes där, medans en TV kamera trycktes upp i mitt ansikte.

'' Hur känns det, Zoey? '' sa hon i en microfon, innan hon räckte över den till mig.

'' K-känns vad? '' stammade jag, men avbröts av massa skrik.

Folk skrek Louis, och i ögonvrån såg jag han komma mot oss.

'' Louis Tomlinson! Vilken överraskning! '' utbrast reportern, medans Louis la en arm runt min nacke.

'' Hey. '' skrattade han, och jag nästan såg hur alla svimmade av hans skratt.

Hatet bubblade upp inom mig.

'' Hur känns det, Zoey och Louis? '' skrattade reporten, och gav oss microfonen.

Jag hann inte ens tänka, innan jag hörde mig själv säga meningen.

'' Förfärligt. Vi är inget par, och du kan få intervjua honom själv! '' 

Jag skrek ut dom sista orden, och slängde bort Louis arm.

Allt tystnade, och allas blickar riktades mot mig.

Ett buande hördes, och ljudet fick mina ögon att tåras.

Jag vände genast på klacken, och följde vakterna ut ur gallerian.

I ögonvrån såg jag Amber komma ut tillsammans med några vakter, och våra blickar möttes.

Hon såg chockad ut utav buandet, men jag bara skakade på huvudet.

Amber nickade, och började styra sina steg mot en chockad Louis.

Tårarna rann över, och jag småjoggade ut ur gallerians hemska händelse.

 

Jag skrollade med pekfingret längst med iPhoneskärmen, ganska chockad över twitter.

Hamber trendade, och fansen verkade stötta det till hundra? Inte precis som med Zayn & Perrie, som fick en massa hat.

 

Amber själv satt intryckt mot fönstret, i samma position som hon suttit i de senaste 45 minutrarna.

Eftersom att det hade blivit helt sjukt med alla fans, och med tanke på att Amber hade klaustrofobi, så hade hon   vart tvungen att åka lite avskilt, för fansen hade nog inte märk att hon åkte iväg, själva. Trodde Carol.

Det hade blivit typ tvärtom, och det hade slutat med att en livvakt lyfte iväg på en hyperventilerande Amber.

 

" Amber ? "

Hon reagerade inte ens av min röst, och jag blev faktiskt lite orolig över henne.

" Ambi Bambiiiii? ", mumlade jag, medans jag hoppade lite närmre henne.

Ingen kunde väl ana att det faktiskt var jag som gav henne det smeknamnet. Nej, antagligen inte.

" Amber ? "

 

Jag strök försiktigt bort en av de lockiga hårslingorna, och hon ryckte hastigt till.

" Jag vill inte det här ", sa hon plötsligt & vände upp ansiktet mot mitt.

Tror du att jag njuter av att fejka ett förhållande?, ville jag skrika, med bet mig i stället i tungan.

" Inte jag heller ", suckade jag sedan, och hon tittade ut genom fönstret.

" Nej Harry, inte det ", suckade hon, och hennes ljusa röst darrade lätt, " jag klarar inte det här . Att vara .."

" Känd? ", fyllde jag, och hon nickade, samtidigt som hon drog sin smala hand genom sitt bruna hår.

 

Jag tuggade fundersamt på tuggummit jag hade i munnen, och studerade hennes profil.

Den raka näsan ryckte lite, precis som den gjorde i nian när hon var upprörd.

" Du Amber, förlåt för - ", började jag, men hon skakade tvärt på huvudet.

" Spara din ursäkt till någon som bryr sig. ", fräste hon plötsligt, och visade absolut inga känslor.

Jag suckade högt, och hoppade tillbaka till mitt säte igen, funderandes.

 

" Bitch ", suckade jag, och plötsligt så befann sig hennes ansikte framför mig, med hennes vaniljluktande andedräckt framför mig.

" I'm not a bitch, I'm the bitch. And to you, I'm Ms.Bitch ", fräste hon, och jag höjde förvånat på ögonbrynen.

 

Hej hej !

 

Nu är designen uppe, äntligen :)

Släng gärna in en kommentar om vad ni tycker om den !

Själva headern är gjord av: Bunnys.blogg.se.

Det var jag som satte dit bakgrunden !

 

xoxo Emilia ^^

 

 

 

Hela mitt huvud dunkade, både av trötthet och allt babbel.

Dörren in till Carol's kontor öppnades, och ut klampade en ursinnig Amber, och efter kom Harry med ett belåtet uttryck i ansiktet.

Mascararänder rann på Amber's kinder, och jag kastade mig upp ur den knökfulla soffan.

Mina ögon hann inte ens blinka, innan jag stod och höll om Amber.

'' Ambi Bambi, vad är det? '' sa jag lugnande, och såg hur hon spände knytnävarna.

'' PR - förhållande. Jag ska låtsas vara ihop med .. han. '' skrek hon ursinnigt, och pekade på Harry.

Harry satt nöjt i soffan, och höll oskyldigt upp händerna.

'' Bambi, lugn. Du vet att vi måste få dig kändare ! '' mumlade jag, och strök henne över håret.

Hennes andetag återgick till normal takt, och hon kollade mig i ögonen.

'' Carol ville träffa dig och Louis också. '' mumlade hon, och jag ryckte till.

Min blick gled över till Louis, som såg lika förvånad ut som jag kände mig.

Jag nickade, gav ifrån mig en lätt axel ryckning innan jag styrde mina steg in mot Carol.

 

'' Sitt ! '' beordrade hon mig och Louis, och vi dunsade oss ner i varsin mörkbrun fotölj.

Mitt pekfinger började automatiskt leka lite med mitt hår - av nervositet.

'' Ni hörde ju vad Amber och Harry fått göra. Ett PR - förhållande. '' började hon, och jag knep ihop mina händer.

'' Och du vill att vi också ska ha ett? '' mumlade Louis, och stirrade fokucerat på Carol.

Carol skrattade mjukt, och log med sina överdrivet röda läppar.

'' Nej, inte riktigt. '' började hon, och jag pustade ljudligt ut.

'' Ni ska sjunga en lång, romantisk duett på varje konsert. Hela turnén. '' sa hon snabbt, och jag kände hur min hat bubblade upp inom mig.

'' Varför? '' utbrast Louis och jag i kör.

'' Fansen vill ha romantik. På scen. '' sa Carol oskyldigt, men hennes röst var skarp.

'' Så vi ska bara stå brevid varandra och sjunga? '' sa Louis lungt, och jag beundrade hans lugna ton.

'' Inte riktigt. Ni ska kolla varandra djupt i ögonen, dansa tillsammans och vara överdrivet förälskade. '' sa Carol lugnt, och jag kastade mig upp ur fotöljen.

'' Jag sjunger bara duetter med Amber. Och jag vägrar spela kär, eller kasta mig i hans armar. '' utbrast jag, och dunkade ena handen hårt i träbordet.

'' Ett ord till, och ni får kyssa varandra på scen också. '' röt Carol, och jag knep ihop min mun till ett smalt streck.

 

 

En limousin hämtade upp oss några timmar innan showtime, och vägen dit var humöret på topp.

Förutom att Zoey var tyst hela vägen.

Hennes blick talade om att hon befann sig någon annanstans, inte här - hos oss.

I smyg betraktade jag hennes utseénde.

Hon var otroligt vacker, i sitt långa, blonda hår som skiftade i en brun nyans.

Hennes svarta, pösiga skjorta passade hennes perfekta kropp, och jeansen tog fram hennes underbara former.

Skorna fick henne att se mycket längre ut, men ändå i en perfekt längd.

'' Louis? Vi är framme. '' skrockade Niall, och jag vaknade ur mina tankar.

'' Va? Jaha. '' muttrade jag, men klev ut i havet av fans.

I ögonvrån såg jag Harry ta ett grepp om Amber's midja, och ett stelt leénde spred sig på hennes läppar.

Vakterna puttade in oss i våra omklädningsrum, och allt vart vanligt igen.

Som om ingenting hade hänt.

 

 

'' Varför hänger det två ombyten för mig? '' utbrast jag, och pekade förfärat på kläderna.

Amber skrockade lågt, och började byta om till sina scenkläder.

'' Inte vet jag. Men ta det rockiga först, så vi matchar ! '' fnittrade hon, och jag följde hennes exempel.

Vi fick exakt likadana scenkläder, som alltid.

Röstövningarna gjorde vi klart på mindre än 10 minuter, och timmarna gick i raketfart.

Snart stod vi på scen, framför havet av skrikande fans.

'' Vi, One Direction, vill välkomna våran nya familjemedlem! '' ropade Liam i micken, och gjorde en gest åt Amber, som såg helt chockad ut.

För att fansen skulle förstå, gick Harry fram och gav henne en puss på kinden.

Hon såg svimfärdig ut, men när musiken drog igång var allt som bortblåst.

Allt blev en dröm.

Dansen, sången, allt vart perfekt.

Men när två sånger hade gått, drog en av dansarna ut mig ur scenen.

'' Dags för ombyte igen ! '' sa han mörkt, och jag fattade på momangen.

Det var dags för den romantiska låten.

 

Iklädd en långt, mörkblå klänning stod jag vid scenkanten, och blickade ut över publiken.

 

 

Amber, Harry, Zayn, Niall och Liam vart precis klara med sin låt.

Dom vinkade åt den jublandes publiken, och sprang ut ur scenen.

Jag fick en mick i min högra hand, och en lös putt i ryggen.

Introt började, och jag klev ut på scenen.

Helt omedveten om hur romantisk jag skulle verka.

 

-

 

Haha, ja.

Hoppad det duger, släng in en kommentar!

xoxo Emilia :)

 

 

Jag synade Amber - som det uppenbarligen var - uppifrån & ner, och bet mig smått i läppen.

Hon hade förändrats mycket, hon var inte dendär söta plugghästen med korkskruvar & rosa kjol längre.

Istället låg dem stylade på ena axeln i vackra vågor, och hon var klädd i ett par grå jeans som slimmade perfekt runt henne någurlunda kurviga kropp.

Den korta skjortan som hon hade på överkroppen visade en del av hennes mage, och i naveln satt en silvrig liten ring.

 

" Är du klar med stirrandet, Styles ? ", fräste hon, och jag tittade snabbt upp mot henne, och mötte hennes ögon. Rösten hade också ändrats, och jag flinade smått.

" Ja Monroe, är du ? ", sa jag lungt till svar, och hon himlade med ögonen åt mig.

Jag skrockade lågt åt kärleken  hon visade mig, och hon slängde lite med håret.

 

" Så ni känner redan varandra ? ".kvittrade en ljus röst brevid mig, och jag ryckte till, ännu en gång.

Brevid mig stog en (tillskillnad från Amber ) lång kvinna, med plattat lågt blont hår.

" Ja, och jag vägrar sammarbeta med honom ", fräste Amber, som plötsligt stog framför kvinnan.

Det var en ganska rolig syn, med tanke på att Amber var tjugo centimeter kortare, och inte alls lät hotfull, utan mer som en liten hundvalp.

 

" Du har inget val, Amber. ", sa kvinnan högt till svar, och spände blicken i Amber, som skakade frenetiskt på huvudet.

" Jag vägrar ! ", tjöt hon, och tog ett steg närmre den blonda.

" Du har inget val ", upprepade den blonda, som jag antar var deras manager, och svalde hårt.

Det syntes att hon inte skulle ändra på sig, så jag himlade bara med ögonen. och gick förbi dem.

Jag gick fram till resten av killarna, som satt nertryckta i en soffa, som egentlig var gjord för högst två personer, och tjatade sönder öronen på en blond tjej.

Liam satt och skakade generat på huvudet, Niall rodnade åt något och Louis skrattade högt.

Jag satte mig med en duns i Liams knä, som stönade åt tyngden, och flashade ett leende mot blondinen.

Hon gav mig en irriterad blick, och jag rynkade på ögonbrynen & tittade sedan bort mot Amber.

 

Hon himlade med ögonen, innan hon vände på klappen och i sina höga klackar gick in i ett annat rum.

Helt plötsligt stog blondinen framför mig, och jag gav henne ett halvirriterat leende.

Hon gav mig ett sliskigt , nästan fjäskande leende till svar & sträckte fram handen.

" Carol ", sa hon högt och jag nickade, antog att hon redn kunde mitt namn.

" Jag måste prata med dig & Amb i ett annat rum ", log hon lite, och jag gav henne en frågande blick.

" Privat alltså ", tillade hon.

 

Jag satt ner på en av de obekväma stolarna, och äntligen kom de in.

Carol nickade mot stolen brevid mig, som Harry givetvis satte sig på, och flashade ett leende.

" Jo, jag och erat managment har pratat.Om er två .. ", mumlade hon, och gav oss en alldeles för allvarlig blick.

" Om vad ? ", fräste jag, irriterad av att behöva vara i samma rum som honom.

" Jo ", började hon, och jag bet mig i läppen, Carol tvekade inte ofta , " ni två, har börat hamna i skymundan", fortsatte hon, och jag nickade, för det var jag väl medveten om, Zoey blev bara större och större, medans jag knappt klarade alla paparazzis, " och det måste ändras, för ni båda tillhör band, och ingen kör något solo. "

 

Jag tittade på Harry, som satt utryckslöst ansikte, och tittade på henne.

" Så jag och Paul, beslutade avv måste ändra på, eller snarare ni. "

Jag och Harry tittade på varandra,och jag visste att jag sågäcklad ut.

" H-hur menar d-du ? ", mumlade Harry, och jag bet mig i läppen.

" Ni två .. måste .. ha ett PR-förhållande .. "

Jag kände hur hakan bara föll, och jag flämtade till.

 

" Aldrig ! ", tjöt jag, och Harry tittade på mig, och gav mig ett nöjt leende.

" Amber, det är din karriär det handlar om ! ", skrek Carol & jag skakade frusterat på huvudet.

" Jag klarar mig utan honom ! ", fräste jag, och hon gav mig en seriös blick, " plus att han inte vill ha ett förhållade med mig ! "

 

 

Han vände blicken mot mig, med en av lockarna studsande & log lite.

" Eller vill jag ? ", flinade han sedan och jag gav honom en ursinnig blick.

" Så ska det låta Harry ! ", sa Carol högt, och ställde mig snabbt upp, snubblade fram till Carols skrivbord, och gav henne en ursinnig blick.

" Jag gör det inte ! Carol godegud ! Jag tar vilken av de andra killarna som helst, men inte han !

 

Hejsan !

 

Ja, som sagt. I inlägget under beskrev ju Ronya sin karaktär, plus ett litet smakprov på novellen. 

Våran förra blogg, som vi hade på bloggplatsen.se, blev som sagt hackad & raderad.

Det vart så tungt för oss, för alla noveller vi skrivit där försvann ju. Ut i toma intet, som dom aldrig existerat.

Men vi ger oss inte, och det är därför vi skapade denna blogg !

 

Nu kommer min personbeskrivning + ännu en prolog !

 

xx

 

 

 

 

Hej där !

 

Hoppas verkligen att vi ( jag Ronya & Emilia ) får tillbaka våra gamla läsare !

Deisgn är beställd, så dömm inte efter utseende just nu, hahahah !

Det här är alltså ännu en av våra novellbloggar, som kommer att handla om One Direction!

 

Jag tänkte börja med en personbeskivning av min karaktär & en prolog !

Hoppas det inte blir rörigt, med tanke på att Emilia skriver sin imon !

 

xx