Chapter 4 - My time is maybe over.
Min hand snuddade vid alla Jeffrey Campbell's på skohyllan, medans jag log ursäktande åt mina fyra livvakter som brottades med tusentals, skrikande fans utanför affären.
Jag vände min blick mot alla skor, och funderade noga vilka jag skulle välja.
Tiden gick, och snart skulle turnébussen gå.
En obehaglig rysning gick längst min ryggrad när mina tankar kom in på det ämnet, men dom avbröts när jag hörde en flämtning bakom mig.
Förvirrat snurrade jag runt, och fick syn på en tjej i 10 - årsåldern.
Hon hade runda glasögon, tandställning och en t-shirt med ett tryck av mig på.
'' Du är Zoey Miller ! '' flämtade hon, och jag nickade.
Ett leénde spred sig automatiskt på mina läppar, av att se ett fan.
'' Jag avgudar dig. K-kan jag få en a-autograf? '' stammade hon, och höll fram ett block med One Direction på.
Jag suckade åt bilden med dom på, men log åt henne.
'' Det är klart, vännen. Vad heter du? '' log jag, och tog imot blocket.
'' J-josefine. '' mumlade hon, och jag började skriva i blocket.
'' Varsågod. Du har ett jätte fint namn, Josefine. '' log jag, och räckte över blocket mot henne.
Hon tog skakandes imot det, och log försiktigt mot mig.
'' D-du med. Jag ö-önskar jag var dig. Du är så v-vacker. '' viskade hon, och jag öppnade min famn i en kram.
'' Josefine, du är också jätte vacker. Du påminner mig om mig när jag var i din ålder. '' skrattade jag, och tog henne i en kram.
'' Tack så jätte mycket! Du och L-louis är Universums finaste par ! '' skrattade hon, och skuttade lyckligt iväg till sin mamma.
Jag stod med ordet och tanken i huvudet, medans jag betalade alla Jeffrey Campbells.
Par?
En av vakterna haffade åt sig mina påsar, och jag log som ett tack.
Dom andra tre ställde sig jämte mig, innan vi gick ut i folkhavet.
Folk skrek, och jag vinkade och log mot allihopa.
Någon rörde vid min axel, och jag snodde försckräckt runt.
En TV-reporter stod leéndes där, medans en TV kamera trycktes upp i mitt ansikte.
'' Hur känns det, Zoey? '' sa hon i en microfon, innan hon räckte över den till mig.
'' K-känns vad? '' stammade jag, men avbröts av massa skrik.
Folk skrek Louis, och i ögonvrån såg jag han komma mot oss.
'' Louis Tomlinson! Vilken överraskning! '' utbrast reportern, medans Louis la en arm runt min nacke.
'' Hey. '' skrattade han, och jag nästan såg hur alla svimmade av hans skratt.
Hatet bubblade upp inom mig.
'' Hur känns det, Zoey och Louis? '' skrattade reporten, och gav oss microfonen.
Jag hann inte ens tänka, innan jag hörde mig själv säga meningen.
'' Förfärligt. Vi är inget par, och du kan få intervjua honom själv! ''
Jag skrek ut dom sista orden, och slängde bort Louis arm.
Allt tystnade, och allas blickar riktades mot mig.
Ett buande hördes, och ljudet fick mina ögon att tåras.
Jag vände genast på klacken, och följde vakterna ut ur gallerian.
I ögonvrån såg jag Amber komma ut tillsammans med några vakter, och våra blickar möttes.
Hon såg chockad ut utav buandet, men jag bara skakade på huvudet.
Amber nickade, och började styra sina steg mot en chockad Louis.
Tårarna rann över, och jag småjoggade ut ur gallerians hemska händelse.
Varför kom han in i mitt liv?
-
Tack för alla söta kommentarer vi får, det värmer otroligt mycket!
xoxo Emilia :)
Kommentarer
Postat av: Jag
Jätte bra, men en sak blir jag förvirrad över och det är på vissa kapitel är det på Svenska och andra Engelska. Blir bara lite förvirrad. =)
Postat av: Nessa
Skriiiiiv möööööör!
Postat av: en directioner
Möööööör
Postat av: Felicia
Anmäl dig till månadens blogg och få flera besökare till bloggen som kan se era noveller :)
Postat av: Lilly
Mer! (:
Postat av: Jennie
Den här novellen e sjukt bra!
Postat av: en directioner
Mööööör! /Breetannergirl
Postat av: Lilly
Vrf kommer inte mer? Vrf tar det så långt tid?!:(
Postat av: Jennie
Elr hur varför skriver ni nt mer??
Postat av: Jennie
Elr hur varför skriver ni nt mer??
Trackback
